Nära ögat!

Puh det var nära väggen det där! Ni som läste inlägget vet ju hur det var igår! Idag kom resten som ett brev på posten. Yrsel, trötthet, ljud- ljus- och rörelsekänslig. Det var till att kasta sig på luren och ringa läkemedelsupplysningen och ta reda på om jag kan ta min medicin (som jag trodde att jag inte behövde mer) tillsammans med de vätskedrivande som jag fick igår. Det var inga problem!!! Som tur var. Så in med startdosen och en Ipren och två timmars sömn. Det kändes genast bättre igen efter det! Barnen har varit fantastiska idag. Emil gjorde pannkakor till lunch under min vakande blick. Han var så duktigt. Sen satte han på kaffe till sin mamma. Efter fikat så satte vi på en mysfilm till dom och tro det eller ej, dom bråkade inte alls utan lät mig få sova i två timmar. Underbara ungar , dom kan när det krävs. Skönt att veta.
Nu mår jag i vilket fall mycket bättre och hoppas på en härlig dag med familjen imorgon.
Det gäller dock fortfarande att ta det lugnt och försöka släppa alla måsten nu på semestern. Det kommer tillräckligt många såna till hösten.
Sov gott alla!

Sitter här på trappan och väntar på Jocke. Det har varit en jobbig dag idag. Mycket tjafs med barnen. Jag fick väl ett känslomässigt bryt för en liten liten bagatell. In på toa och gråta en skvätt. Emil blir så nervös och orolig om han ser mig ledsen. Så det fick bli en snabb gråtattack på dass sen torka tårarna och ut igen och vara starka mamma. Usch vad väggen är nära igen. Måste lära mig att slappna av. Nu e han hemma. Nu ska jag sova. God natt och sov gott. Hoppas på en lugn och skön dag imorgon.

Grön kärlek!

Men kära nån då! Hur kan en tjej av det finare folket och en stor, klumpig och mögig grabb finna en så djup och fin kärlek? Tänk att EN kyss kan förändra livet så! Visst blir det enformig vardag även för så djup kärlek. Men genom en magisk upplevelse så minns så lätt hur mycket man håller av varann.Tänk att de enda som fortfarande var riktigt lyckliga var dom som helt teoretiskt sett inte borde kunna få barn ihop. Dom var nog lyckliga för att deras små gulliga barn trots allt kom till. Dom små gullegrynen verkligen flyger genom livet.

Det finns verkligen en för alla!

Uppdatering på vatten i fötterna och vågor i håret.......

Så var jag då duktig och gick till läkaren med mina elefantfötter!! Tänkte att nåt vätskedrivande på gula lappen och tjoff iväg blir det väl. Men icke!! Här (på Vc i Arlöv !!!!!!) skulle det undersökas. Jepp värskedrivande kan du få men vi måste ju veta VARFÖR du har det så här först, sa tant doktorn! Döm om min förvåning när jag stöter på en läkare på vår Vc som vill veta varför. Jodå det klämdes och trycktes överallt. Sedan var det till att lyssna på hjärta och lungor och ta blodtryck. Allt lät fint men jag hade lite högt blodtryck, så det blev till att inta ryggläge och ta ett EKG. Det var också bra ! Efter det vankades det ett besök hos sticktanterna. En massa blod drog dom. Dom skulle kolla sköldkörteln, njurarna, salter, äggvita blodkroppar....name it! Så det blev ingen gul lapp i handen och raka vägen till apoteket. Det blev till att vänta tills på torsdag då doktorn ska ringa mig för besked om alla prover. Att jag hade vätska kunde hon konstatera en bit upp i benen faktiskt.

Men jag gick därifrån lite mer orolig men ändå nöjd med att ha fått en läkare som ville kolla upp allt. Blir till att byta husläkare kan jag säga........

Det är alltid lika mysigt att mata ankor. Det verkar inte spela någon roll hur gamla dom blir ( barnen då alltså) Här är flera ankungar som ju är så gulliga. Ganska rogivande faktiskt. Nu ska jag se till så mina egna människoungar också kommer och fikar, för mamma är fikanödig.

Höstmys!

Visst är det väl lite mysigt ändå?
Det viner i fönstrena och himlen är sådär kusligt blå-svart! Man kryper upp i soffan och tittar på film och bara mysfiser.
Det trista med denna dagen är ju att Matilda har åkt hem. Hennes mamma var och hämtade henne idag. Har vi tur så får vi träffa henne i början på september när dom ska till Skåne igen. Annars får vi vackert vänta tills höstlovet i v 44.

Så konstigt! Ni som har barn, ni vet att när man kommer hem till hemmet för första gången med lilla knytet så känns huset annorlunda. Precis så känns det när Matilda åkt också. Tomt och annorlunda. Vi har lärt oss att hantera saknaden när hon ger sig av. Man vänjer sig vid avskeden liksom. Har ju pågått nu i massor av år. Men ändå.......det känns konstigt och annorlunda. Tror att hon egentligen skulle bott hos oss. Hon passar liksom in i den allmänna Azizov-röran. Hon är en rörig Azizovare helt enkelt. När hon kommer lägger hon sig liksom tillrätta som en pusselbit i familjepusslet. Mmmm ett sånt där pussel som fixar att sitta ihop utan den biten men som känns mer riktigt MED just den biten.

Japp så är det!

Men nu ska en pusselbit börja jobba imorgon och vi andra tre bitar ska njuta av ledighet. Imorgon i stadsparken ni Lund om vädret tillåter.

KOMMENTARSFORMULÄR BORTA

Hej på er! Jag har undrat varför det var så tyst från alla! Så går jag in och ser att det finns ingen länk eller knapp att trycka på om man vill kommentera min inlägg. Nu har jag suttit en timme och försökt fixa det! JAG BLIR GALEN! Inget händer ju! Är det någon som vet så snälla hjälp mig!!!!
Skicka era ideer till min mejl : peaz1971@glocalnet.net
SNÄLLA HJÄLP MIG!