SORG!!!

2009-07-28 blev en svart dag! Min svärfar gick bort. Världens bästa svärfar! Min barn fattas sin farfar, min man fattas sin pappa.......... Det är för fel för att stämma. Varför ska en man som är så oerhört älskadav alla få lämna detta livet så fort? Det finns ju as som förgriper sig på barn och har ihjäl sin nästa....varför ska dom stanna här!!!???
Jag får väl hoppas att han var ämnad till nåt bra på den plats som han befinner sig nu. Dom behövde väl en Aziz bättre än vi. Hur det nu kan vara möjligt. Aziz var vår trygghet. När allt var speedat och uppskruvat så räckte det med att vara i närheten av Aziz så kändes det liksom inte så stort och ogreppbart längre. Det ordnar sig veddu....sa han. Han tog dagen som den kom och föll sällan under pressens måsten som vi andra gör hela tiden. Han utgick från sig och gjorde saker och ting på sitt sätt och så som han tyckte kändes bra. Så som vi alla borde. Han har kanske lämnat oss med mer än vi tror. ......... Jag vet nu och Jocke vet nu iaf att livet måste fyllas av annat än måsten. Vi ska ta hand om oss och proritera glädje och familj och vänner och lägga mindre energi på just energidränerande saker som vi inte MÅSTE. Svårt men uppnåbart.
Älska varandra är lätt men att visa den kärleken är inte lika lätt. Inte för mig iaf. Har alltid haft svårt för det där med att visa kärlek till andra än mina barn. De som står mig nära MÅSTE veta att jag älskar dom och dom ska få känna det. Det är mitt nya motto.
Den dag jag lämnar jordelivet ska alla som varit omkring mig veta vad dom betytt för mig. Precis så som vi känner att Aziz har älskat oss alla........ Han tog vara både på sig själv och på oss andra i familjen. Vi vet exakt var i hjärtat vi fanns hos honom......... En mer omtänksam man får man svårt att hitta. Jag har iaf turen att vara gift med hans son. Dom är så lika varann.........jag ska bara öppna mig lite mer och ta emot och ge mer kärlek till honom. Jag älskar ju honom som Aziz älskades av sin fru.
Framförallt alla ni som läser, glöm inte bort att vardagens vanor är uppbyggda av en trygghet och en kärlek som man djupt kommer att fattas när den inte finns mer, även om man just i vardagen kanske tycker att vanor är tråkiga och att det blir tjatigt. Det är trots allt en trygg bas att ha när världen skakar oss.
( Tänker inte läsa igenom innan jag publiserar, detta var kanske ett rörigt inlägg men det liksom bara rann ut över tangentbordet av sig själv)
Massor av kärlek och kramar från mig till er
Aziz 1947-2009

Kolmården

Så har jag då äntligen varit på Kolmården. Vilket underbart ställe! Ungar och vuxna, alla har lika kul. Inte som på en del ställen dit man åker för ungarna, här var verkligen nåt för alla. Underbart! Safariparken som man körde igenom med bil var också en upplevelse. Djuren var faktiskt riktigt, riktigt nära bilen. Lite läskig känsla faktiskt att veta att det bara var en glasruta mellan oss och Lejonen. Vilka tassar. Dom kunde så krossa rutan om dom velat. Delfinshowen vet jag liksom inte ord för! Där sitter man vuxna människan och gråter för att det är så vackert. För att inte snacka om sälarna och sjöbjörnarna som hade en egen show även dom. Men det som ändå gjorde upplevelsen så härlig var den otroligt trevliga personalen som jobbar där. Vilka tjejer och killar alltså. En sån bra bit in i säsongen och ändå så tålmodiga och trevliga mot alla barn och de frågor som dom säkert fått en miljard gånger redan i år! Ett jätte+ till Kolmårdens personal.
Men så var det då det här med att campa! Alltså själva grejen med tält och liggunderlag och grejer är ju absolut nåt man överlever......Men folket man bor grannar med!!!!! Shit vilket folk. Kan liksom knappt med ord förklara hur det är! Campingfolk är speciellt! Högljut och öliga liksom. För att inte snacka om när våra grannar precis anlänt och slår upp utemöblerna, öppnar en vinare ( så långt är liksom lite frihets-mysigt) men sen kommer radion på med "gamla godingar" och en mamma som på sin bredaste gnällrikiska talar om för alla ( som inte bett om hennes röst genom tältväggen) att guuueed våd brå dé e mä gamla latar såm deeeennna ! Usch rysningar!! Bör jag tala om att vi bara stannade en natt! Vi åkte hem direkt efter dag 2 inne på Kolmården. Det var en pärs att köra efter en hel, stekhet dag i parken men det var det värt! Stackars Jocke som fick köra eftersom jag höll på att somna efter 45 minuter framför ratten. Vilken superwoman men e . Tur att jag är gift med Supermannen