Nostalgi!

Vilken nostalgitripp det varit på facebook idag! Helt plötsligt har det dykt upp flera personer som jag inte hörlt något ifrån på massor av år! Så himla kul. Har pratat massor av minnen och haft en riktigt go tripp längs memory lane. Blev så sugen på att träffa ALLA på en gång. Gamla som nya vänner och bekanta i en enda salig röra! Är det fixbart tro?
Hoppas det! Jösses vilken kväll det kunde bli!
Facebook när det är som bäst!!!

Massor av tips!

Ett stort tack till alla som engagerat sig i mitt förra inlägg" Trilskande unge "
Jag har fått massor av respons både här på bloggen, på facebook och på privat mejl!
Många diskussioner att hålla igång. Inlägget resulterade bland annat i en diskussion om läxfria skolor. Den tråden kan ni se, följa och kommentera på http://fnulanbulan.blogg.se/
Nu har jag definitivt fått en rejäl boost. Saken var den att jag var/ är ganska slutkörd och då är det så svårt att se klart på sin egen situation. Tålamodet tar slut fort och man gör alla fel som går att göra. Det mesta av det jag fått till mig vet jag ju, men behövde få höra det från er. Tusen, tusen tack för alla uppmuntrande ord.

Från och med måndag så testas ett nytt grepp. Jag har, tack vare min underbara kolleger, lyckats lägga om mitt schema på ett sätt som förhoppningsvis kommer att kännas mycket bättre.
 (berättar om det i nästa inlägg)
Hmmm sen funderar jag på diskussionen vi hade i personalrummet i fredags: Slopa happypillrena och ta ett glas rött per kväll ist. (tre kolleger som, direkt eller indirekt fått det tipset av läkare) Tycker det verkar KANON ; ) Hihihi!! Massor av antioxidanter och bra-för-kroppen-saker i ju....

Trilskande unge!!!

Vad gör man när en försteklassare börjar gorma och skrika om läxorna? Mmmm det är Kasper vi pratar om. Jag bråkar med honom i lätt en timme innan han ens BÖRJAR på sin läxa. Jag blir arg och jag drar in allt som går att dra in. Han skriker när han gör sin läxa. Han hatar alla, sin mamma, sin pappa, pennan, rummet, skolan och allt annat som finns i närheten. Ni skulle höra honom. Då pratar vi inte om orimliga läxor. Han ska skriva en rad R och två rader r och ordet rast fyra gånger. Han tar inte hem böckerna bara för att han ska slippa göra läxan, vilket i sin tur gör att han nu ligger efter och har ännu fler bokstäver att göra hemma. Har sagt åt honom att han nu får göra en bokstav på lördag och en på söndag (eftersom han medvetet har struntat i att ta hem boken) . Jag blir arg och ledsen och använder diverse sätt att "tvinga" honom att göra läxan. Just har han precis varit inne och demonstrativt slängt boken framför mig med orden : Nu har jag gjort det jävla r:et!!
Så bra sa jag då, med min lenaste och lugnaste stämma nu ska du bara skriv rast också sen är du klar!
Då brakade helvetet igång igen!
Just nu hatar han hemmet, han ska flytta från denna jävla familjen ( ja han svär som en borstbindare)
Han går upp i ett toppspinn som inte av dess like.
Så vad ska jag göra???? Tips tack!!
Känner ju att det är så FEL att bråka och skrika om läxor redan. Borde ju ha bra vibbar av sånt nu i början av skolan. Men samtidigt kan jag ju inte förhandla om saker som ska göras. Han kan ju inte få slippa för att han inte känner för det!
HJÄLP

Fannymys!

Äntligen kom Fanny hit och hälsade på sin moster. Fanny är min systerdotter. Hon pluggar numera i Malmö, arenan (friidrottare). Eftersom dom annars bor i Ystad så blir det inte så ofta. Men idag kom hon efter skolan och hälsade på. Det var så himla mysigt att få rå om henne en hel kväll. Vi käkade middag, tog en tur till Burlövcenter där vi fika lite och sen köpte gotter. Det visade sig att hin skulle stanna över idol och det var ju tvunget att det skulle firas. Så lösgodis och glass på onsdag. Killarna jublade och undrade om jag inte kunde dagarna.
Men det var ju ingen vanlig dag för det var Fannys hälsa på oss dag ........som Lotta på Bråkmakaregatan säkert skulle sagt.
Väl hemma så läste Fanny läxan med Emil och gosade med marsvinen, ja in emellan alla sms som skulle besvaras såklart ; )
Med ett marsvin under håret eller i ficka på jackan såg vi så Idol innan hon begav sig till Ystad. Nästa gång så ta med packning så du kan sova över ................
Tack så mycket Fanny för en mysig kväll.

Bra människor runt oss......

Tack för att ni finns alla stöttande, tröstande och hjälpsamma människor.
Tusen tack för alla fina kommentarer på mitt  förra inlägg
Tack älskade kolleger för att jag fick vara som jag kände mig idag.
Tack mamma för att du har haft en härlig dag med Emil. Känns lyxigt för honom att få ensamrätt. Kännslyxigt för Kasper att ha en kompisdag hemma och bara få vara ifred.
Tack SSKS för att ni redan löst det som snabbt gick att lösa!
Tusen, tusen tack alla ni som är våra stöttestenar!


Jag är nära att trötta ut mig, men jag ska klara av att hålla mig över ytan. just nu funderar jag på hur och vad som behöver ändras och lösas för att det inte ska kännas så tungrott.
Mitt jobbschema, mitt timantal? Jobba mindre än sex timmar per dag känns märkligt. Funderar på att styra om de timmar jag jobbar. Nåja, vi får väl se.

Min mamma har bestämt med grabbarna att dom ska få ha en ensamdag med mormor varannan vecka. Idag var det Emil. Han har njutit av lugnet och tempot. Han ville inte ens hem! Kändes så skönt en dag som denna att få koppla av. Både för honom och mig. Nästa vecka är det Kaspers tur!
Verkligen ett mysigt initiativ av mormor. Tack av hela mitt hjärta för den stunden det ger mig, den närheten ni får till varann och den stund vi får med ETT barn i taget.

Tack!

Jäkla Asperger!

Vad tusan skulle den i vårt liv att göra?
Nu är jag så slut i rutan så jag snart tippar över.........
Då är det ändå inte jag som Aspergers och som får gå och dras med allt vad det innebär hela dagarna.
Morgonen idag var inte rolig. Skolbussen kom och det blev huggsexa om platserna som vanligt. Det blev för jobbigt för Emil som ju inte riktigt fixar sånt ostrukturerat strul. Det blev en plats ledig längst bak och han fick ett storbryt. Skrek och grät och ville inte sitta där. Det fanns ingen annan plats och jag"tvingade" honom att sitta där för att bussen skulle komma iväg och för att de andra barnen inte skulle behöva ändra om för hans skull....igen. Han var så arg när de körde och han tittade argt och ledset ut genom fönstret. Nåja, tänkte jag , han måste ju möta motgångar också. Då ringer mobilen och han pratar med mig och då visar det sig att pojken brevid honom brukar retas och knuffa honom i skolan.  HONOM HAR JAG TVINGAT HONOM ATT SITTA BREVID I BUSSEN. Klart han var hysterisk.
Så tänker jag på Kasper som sitter där på raden framför med sina kompisar och lyssnar på detta liv och säkert skäms eller iaf tycker att det är jobbigt att det är hans bror som är så här.Hinner knappt ens att säga hejdå till honom. Min lille snutt, vad får du utstå?
Varför i helvete finns det inga Aspergerskolor?? Han mår ju inte bra i skolan!!!
Kasper tycker det är jobbigt, för han skäms när Emil har utbrott och han blir ledsen när andra inte alltid är så snälla mot Emil. Han känner att han MÅSTE leka med Emil för att Emil är ensam. Tungt ok för en 6 åring. Han förstår inte riktigt att hans bror gillar att vara ensam och inte har nåt behov av socialt umgänge direkt!
Jag älskar mina underbara ungar, både med och utan Aspergers. VERKLIGEN MASSOR!
Men just nu sitter jag här med tårar på kinderna och bara HATAR Aspergers jävla syndrom.
Fast jag inte borde.
För Émil utan Aspergers hade inte varit vår Emil och jag älskar honom precis som han är.

Vive la vita.......

.........betyder Leva Livet och är Italienska!

En lika härlig kväll som vanligt med goaste gänget.

Det var återigen dags för en Leva Livet-träff. Vi var välkomna tillAnette klädda i svala röd-vit-gröna kläder. Eftersom Marie och Anette, som höll i denna träffen, precis kommit hemfrån sin körresa till Alassio så anade jag ett litet Italien-tema.

Det var det! Det var mysbelysning, tänd kakelugn och Italiensk musik i högtalarna.

Alla hade som sitt gröna plagg valt våra Leva Livet-tröjor. Dom åkte dock av eftersom kalkelugnen definitivt fyllde sitt syfte att få oss Italienvarma!!

Det blev som vanligt en himla härlig kväll, sittandes till bords (sånär som på en bensträckartur till stallet) i åtta timmar. Då har man en del att prata om känns det som......Det var många gapskratt, en del känslosamt och faktiskt för en gång skull  högljuda politiska diskussioner.

Summa summarum: En helt underbar LevaLivet kväll igen. tack Anette och Marie för den supergoda maten!

                                                             Fler foton finns här