Kappes dag

Idag har vi firat Kaspers nioårsdag med pompa och ståt. Vi dubblade. Kalas för kompisarna på eftermiddagen och för släkten på kvällen. Födelsedagsgrisen hade bestämt menyerna. För kompisarna blev det enkelt. Man skulle äta fort för att kunna köra på TVspelsturneringen. Så: korv med bröd och glasstrutar och avslutningsvis godispåsar. Släkten om fick kycklingfilé med ris och curry. Till fikat blev det glass, strössel och chokladsås. Därefter en massa snacks. Em intensiv med underbar dag. Stort ta k till alla som firat min älskade,älskade unge. Han snusar sött bredvid mig bär i sängen. Dom blir aldrig riktigt stora. Dom är som små goa bebisar när dom sover❤
Bilderna är från morgonpaketet i onsdags och fruktfatet som han hade med till skolan.

1 februari 2013-en milstolpe

Idag är dagen då jag har en egen lägenhet. Som är bara min. Det var länge sedan jag bodde själv. Närmare bestämt 15 år sedan. Nu är jag där igen, men ändå så långt därifrån. Mitt liv är mer fyllt nu. Jag är ensam vuxen i mitt nya hem men jag har ju två underbara söner som jag ska dela min lägenhet, min vardag och mitt liv med. Jag har också en liten valp som ska ha en egen plats i mitt och vårt liv. Mina barns pappa kommer alltid att vara en del av min familj. Han är ju för alltid knuten till mig genom pojkarna. För en del kan det kännas jobbigt men för mig och förhoppningsvis för honom så känns det som en tillgång, ett stöd och någon man i framtiden kan dela killarnas framsteg i livet med. Jag hoppas att när dagen kommer då dom bildar egna familjer, ska vi även då kunna glädjas tillsammans. Som vänner.
Jag är rik!
.........och rädd!
Hur tar barnen det när det väl gäller? När dom väl ska vara ifrån en förälde. Klarar Joakim och jag att bibehålla vänskapen? Kan jag släppa taget om allt jag tagit på mig? Tar Jocke över det jag i så fall släpper?
Blir det bra med min hyperaktiva hund? Kommer han att fixa lägenheten. Kommer han att fixa att vara själv när jag jobbar. Fixar killarna att ta hand om honom innan jag kommer hem?

Jag kan glädja mig åt att oavsett hur jag känner eller hur det blir så har jag underbara vänner runt mig som stöttar, lyssnar och hejar på!
Ett extra stort hjärta och en extra kram vill jag skicka till Petra, Susanne och Anette som hela tiden stoppar upp och checkar av hur jag mår och som villkorslöst erbjuder sig att hjälpa och som bara ställer upp utan frågor när jag behöver röra till saker. ❤
Jag har ett gäng tjejer till i Leva Livet som inte ska glömmas bort. Små heja-sms skickas ibland och förståelse är det gott om. Vi har många av oss mycket omkring oss. Men vi stöttar så mycket vi kan och orkar.

Som en boll kommer jag tillbaks (dålig och långsam studs bara)

Funderar på att ta upp min blogg. Det händer så mycket i mitt liv just nu. Massor att skriva om men facebook känns inte som det forum som jag väljer till att ösa ur mig.

Satt och tittade på min profil och presentation!!

Jösses vad det har hänt saker sedan dess.
Vet knappt vart jag ska börja.
En del stämmer fortfarande i profilen men inte mycket i profilen.

• Jag är fortfarande mamma till två underbaringar. Stora underbaringar är dom nu.
• Sedan står det att jag får en dos tjejsnack av min mans under bara 15 åriga dotter ibland. Hmm en del fel där. Hon är 17 år, jag träffar henne sällan och min man, ja han är nu min ex-man :(
• Killarna bråkar och leker i en salig röra fortfarande. 
• Korkeken har bytts ut mot blått ljus och killen med 24-7 tempo har lugnat sig mycket.
• Asperger har storkillen fortfarande såklart. Vi har blivit både klokare och oklokare på den fronten. Svårt med pubertet och AS.
• Deltidsarbete?? Nej här jobbas det heltid och lite till...... Har nyss fått tjänst som arbetslagledare på jobbet och ska snart påbörja utbildning. Spännande!
• Påta i trädgården gillade jag visst :D Det gick över som tur är för nu flyttar jag snart till lägenhet igen och återgår till balkonglådorna som jag var uppväxt med. 
• Mitt motto är numera................. ja det får jag fundera på( även om jag fortfarande tycker att städning är slöseri med tid). Det och en ny beskrivning av mig och mitt liv. 

På återseende hörrni!

• Oj, glömde skriva att jag numera kan titulera mig matte också. Har en "liten" valp här hemma som är 14 veckor. 

Marsch pannkaka i säng med mig. I morgon ska det sjungas för minstingen som blir hela 9 år!