söndag 9 januari 2011

Ordningen återställd!

Stora grabben är hemma igen!
Han ringde igår eftermiddag och sa att han nog ville sova hemma denna natten för sängen på kortis knarrade . Hihihi!
Fast han var tveksam. Han ville hem men ändå inte. Han har haft så himla kul hela tiden. Han pratade om det flera gånger igår kväll.
Vi hämtade honom efter att han ätit middag på kortis. När han skulle hem kom den andre killen och sa hejdå Emil , jag kommer att sakna dig. Mmmm, sa Emil. Och jag säger då, mest som en chansning, Får ***** en kram? Och döm om min förvåning när han GER honom en riktig ordentlig grabba-kram! Underbart! Sånt gör liksom inte Emil. Dom är bara två grabbar där på deras helger. Och vilken tur att det klicka så himla bra mellan dom. Det tog ca 30 sek innan dom satte igång och snacka med varann. På den vägen hade det visst varit hela tiden. Så han har haft det underbart kul! När han ringde så sa han
-Mamma om jag sover hemma inatt kan jag då få åka dit igen imorgon?
Men där drog jag faktiskt gränsen. Jag vill inte att han ska börja så, att åka hem och tillbaka under sina helger. Han mår bäst av att veta att  när han är där, så är han där och när han är hemma, så är vi hemma.......Men det är ett gott betyg!! Han ville inte hem för att det inte var bra på kortis. Han ville hem för att han, som han uttryckte sig, "saknade hem lite"
När vi satte oss i bilen så drog han en djup "tillfreds-suck" och sa  SÅ BRA JAG HAR HAFT DET PÅ KORTIS. Måste jag vänta i fyra veckor till nästa gång?
Underbart för ett mammahjärta att höra kan jag säga!
Nu får han längta tills nästa gång. Det är bra!
Behöver jag säga att jag sov gott i natt och att jag snusade på honom hela kvällen igår?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad härligt att det blev så himla bra., att han fick en kompis på en gång och att han redan längtar tillbaka.
Det kan ju inte bli bättre än så :-)

Sen att det jobbar en av våra bloggvänner där gör ju inte saken sämre ;-)

Kram och ha en alldeles underbar dag, med den känslan du har kvar i kroppen hela dagen//Lena

Unknown sa...

svar: va skönt att de funkade så bra:)

Susanne P sa...

Men du ser; det var bra för både honom och er föräldrar!!
Vad roligt att han trivdes och redan nu längtar tillbaka! DET är ett gott tecken!
Jag blir så glad när jag läser detta!
Kram

Fnulan sa...

Flåt... läst som att han skulle läger... sorry.. Mitt huvid är inte så på alerten...

Gid vad underbart´att ni fått genom detta, både för hans skull men även er egen! Min mamma har jobbat många år på barnhabiliteringen så jag vet en del. Hon har ju ett personlig assistans bolag med.

Min kompis flicka har ngn hjärnskada/autisktikt. dom vet inte riktig. Men hon är på kortis i Lund varannan vecka. Dom har det väldigt tufft....
Känner du Susanne som jobbade på dagis i Arlöv? Från Hjärup tror jag, hennes son ska också ha Aspergers och jag träffade henne för ngn månad sen..

flåt.. blev lite långt....

Anonym sa...

GRATTIS till er båda två!!!
Vad härligt när bitarna faller på plats och allt bara fungerar... Tänk vad härligt att hitta en kompis "bara sådär" som fattar PÅ RIKTIGT hur man kan ha det...
Kram till er båda två!
//Marit