torsdag 24 februari 2011

10 år sedan.....

Tänk, idag för 10 år sedan åkte jag in för att helt planerat föda barn. 15 dagar över tiden hade jag fått tid för igångsättning den 24 februari 2001.
Nervös som attan, men ack så lycklig. NU skulle vi få träffa VÅR förstfödde. 
Lite ledsen över att det inte var första gången för mannen men samtidigt trygg med detsamma. 
Det blev en lång dag......och natt. Sötproppen föddes inte förrän efter midnatt.
Då hade jag masserat , legat i saccosäck, stått på ALLA sätt en kropp kan stå, gått omkring, hoppat i och ur varmt arombad, bett Jocke dra och komma tillbaka (han gick såklart inte). 
Jag kom i dimman på att jag ville ha lavemang så jag inte skulle behöva skämmas över vad barnmorskan fick utstå. 
Då kommer en rekorderlig kvinna in i rummet. Inte en sån som dom andra som bara pillade på mig och bad mig visa på en mätsticka hur ont jag har. Grrrrrrrr
Nä här kom Trisse, tog mig under armen, blinkade och sa nu du snäckan ska du få lavemang se jäklar ska det födas barn. 
Och det gjorde det!!!! Då satte det fart!! Då fick dom allt leta efter akupunkturinnarna i huvudet (som vid det laget var så in i bomben krokiga och satt långt bort från var dom var placerade), laga syrgasmaskinen som jag slet sönder och byta ut en liten läkastudent som var ding mot en annan student som hette Boris. Det tyckte jag var så kul i min dimma av syrgas minns jag.

Men så kom då vår älskade, älskade Emil. Att man kan känna sån villkorslös kärlek direkt!!
Den finaste av ungar i världen var VÅR!!

Nu fyller han 10 år och ska fira sin första nolla!!!

Min älskade, älskade Emil som fortfarande har min villkorslösa kärlek.

Imorgon snuff fyller du 10 år och jag ska pussa på dig hela dagen , fast du helst inte vill....
Men det är en stolt mammas privilegium


8 kommentarer:

Anonym sa...

Vad gulligt skrivet, man riktigt känner lyckan. Och visst är det tur att just "jag" (läs alla mammor) fick den allra sötaste och raraste av alla barn :-)

Kram och ha en pussig födelsedag!!!
Lena

Unknown sa...

Historier om vad som försegår bakom fyra väggar på en förlossning, är alltid roliga.
Man är ju inte sig själv precis.
Jag mådde illa av gasen och kräkte över hela sängen. Jag sparkade pappan och bad honom flyga, svor åt sköterskan och var så J''la trött och nu skulle jag minsann gå hem!!

Men sen efteråt, nä man väl får se undret så...
Visst är ens eget troll det allra vackraste!! :)

Anneli sa...

Så ja, då var det kört igen! .........bölar som vanligt....ja jag minns ju också detta lilla undret.......(för sen var jag skräckslagen i flera veckor)
Goaste Emil - hälsa honom och gratta från tant Anneli

Patricia sa...

Gud va vackert skrivit. Jag rös i hela kroppen och kunde verkligen känna de du kände.

Tiden går verkligen fort. Hoppas att han får en underbar dag i morgon med inte allt för LITE pussar hihihiihih

Susanne P sa...

Åh, så mycket kärlek som varje ord är skrivet med!!!
Men visst är det så att man bara ÄLSKAR sina underbara ungar, oavsett hur gamla de är!!
Grattis!
Kram

Anonym sa...

Passa på att njuta nu för när de väl fyllt sin första nolla så går det undan med deras utveckling och helt plötsligt är de väldigt stora och kan ALLT själv. Men ändå älskar man dem lika mycket trots att de kan allt själv och frigör sig mer och mer.

Pussa så mycket du kan för snart får du inte det trots att man är mamma!!!

Kram Lena

Fnulan sa...

Vad fint du skrivet!!! Visst blir man alldeles tårögd av tanken på den dagen barnen föddes!!!
Du har fått sååååå fiiiint inne hos dig =) Duktig flicka!

sv: ja nu får jag nog skriva om min kärlek till vintern!!

puss

Anonym sa...

Vad HÄRLIGT att läsa!
JAG hotade också med att gå hem, en elev började böla av förtvivlan och sade något i stil med:Snäääälllaaaa, du får inte gå! Varpå jag irriterad undrade vart i h..ete skulle jag kunna gå? Smärtorna och allt man ville "gå ifrån" skulle ju följa med en liksom. så JAG fick trösta HENNE, jag höll på att bli tokig! kanske var det DÅ jag bidde helgalen? Innan var jag kanske bara halvgalen...
Hmmm. Nåja. Snart fyller det lilla livet en nolla för 3:e gången, det är inte klokt vad snabbt det går!