Så mycket krafter och förnuft man får försöka uppbringa när man uppfostrar barn.
Min store grabb har en grabb i sin klass som är rent ut sagt för jäkligt mot alla. Igår drabbade det Emil, som det ofta gör. Det var bara det att denna gången fick Emil nog och på en av rasterna så gav han honom en smäll och i matsalen så sa han hel del väl valda men ack så fula ord till honom.
Då kände jag i mitt mammahjärta ett glädjeskutt! Ja jag vet hur det låter, men det kändes så skönt att han gav igen och inte bara lät någon trampa på honom i det tysta. Jag skulle så gärna velat säga GO EMIL, bra gjort. Men istället fick vi ta ett djupt andetag och tala om för honom hur han ska göra istället. Att vi förstod hans känsla men han måste tänka ut ett smartare sätt att få honom att lägga av...blablabla.
Denna oerhört störande grabb behöver ju givietvis hjälp för han fattas ju en hel del EQ. Det ÄR ju synd om honom EGENTLIGEN. Men just nu är jag bara så trött på honom!! Han förstör en i övrigt helt underbar klass. Deras mentor kämpar på för allt vad hon orkar, men får ju givetvis inget gehör från föräldrarna. Förvånande ? Nä inte speciellt.
Idag har Emil haft en bra dag men då är det ju någon annan som drabbas istället. Stackars alla..............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar