tisdag 26 april 2011

Vi får se hur länge det går!

En del av er hann se inlägget om att jag skulle ha en veckas bloggpaus ( Jag lät bara det inlägget ligga ute under en halv dag) en del hann nog inte se det har jag förstått på några kommentarer. Anledningen till min paus var så enkel som en semesterresa. Jag är väldigt noga där med att inte meddela via blogg, fb eller liknande att mitt hus står till tjuvarnas förfogande.
Nu visade det sig att denna resan, som gick till min mans släktingar på den Bulgariska landsbygden, skulle förändra mycket i mina tankebanor och mina prioriteringar. Resan har fått mig att fundera så himla mycket över vad som är viktigt i livet. På landsbygden i Bulgarien har man inte så mycket mer än att man klarar sig. Materialistiskt då alltså. Men gud vad mycket kärlek jag har mötts av. Det har varit en otrolig berg och dalbana i mina känslor den här veckan. Jag har känt saker jag inte trodde att jag skulle känna. Min kropp har varit och är fortfarande så full av känslor som jag inte trodde att man kunde få för människor man aldrig träffat. Och sen dessutom bara fått äran att få träffa under en väldigt intensiv vecka. Jag kan utan tvivel säga att jag har träffat människor som jag numera verkligen ÄLSKAR. Ni som känner mig riktigt väl vet att såna känslor får jag inte så lätt. Jag grät i tre(!) timmar efter resan från byn i söndags. Jag är berörd in i själen av dessa underbart fantastiska människor. Dom har inte mycket men ändå allt. Det man äger delar man med alla oavsett om man själv drar det korta strået. 
Jag kan skriva hur mycket som helst om denna resan som jag hoppas har förändrat mig för alltid. Jag kommer att försöka återvända dit varje år om ekonomi och hälsa får var med oss. Måste få den injektionen ofta! Få se deras prioriteringar så jag inte glömmer bort vad som är viktigast i livet. Nämligen familjen, kärleken, omtanken och den öppna famnen. Delar glädje OCH sorg på ett delande och med inkännande sätt. Dessutom så är konsumtionen något jag ska försöka att fundera över!  Ta vara på det jag har i min trädgård tex. Inte KÖPA utan göra!  Vi får se hur det går med alla ambitioner som just nu känns oerhört starka.  Jag vet ju sedan tidigare att ju längre tiden går desto mer falnar bilden och känslan. Men jag ska jobba hårt. En del av det innebär att min datortid ska skäras ner radikalt. Det är där ni blir berörda. Min blogg kommer inte alls att uppdateras frekvent på ett bra tag. 
Ni som ändå vill se de gånger jag uppdaterar utan att behöva klicka och få se samma sida tills något nytt händer kan ju alltid lägga till mig på bloglovin. Tryck på knappen högst upp i höger hörna eller följ mig på google. Strax ovanför bloglovinknappen.
Ha en underbar vår och ut och njut av vädret. Nu ska jag kolla hönor på blocket och sen ut och plantera. 
Puss och kram

6 kommentarer:

petra sa...

Hönor??? låter som en alldeles underbar resa! Och visst är det så att man verkligen ser kärleken i deras handlingar inte i vad dom äger!
Skönt att ha dig tillbaka, jag klarar mig utan din blogg men så får jag ju en daglig dos av dig IRL måndag till frdag i alla fall!

tantmarit.se sa...

Jag hoppas vi får möjlighet att träffas någon gång i framtiden, för jag vet utan att säga "för mycket" precis vad du menar!!! Jag vet att jag låter "klämkäck" och hurtig i bloggen, och för all del, det är mig det också, men jag har erfarenheter och upplevelser i bagaget som skulle kunna knäcka vem som hälst men som konstigt nog har gjort mig både starkare OCH gladare!
Mitt ”andra liv” håller jag dock i stort borta från bloggen, vissa rum måste man få ha för sig själv eller bara dela med vissa ”utvalda” och det innersta delar jag inte med någon! Det är mitt! Det är inte enbart vackert där inne, men det är mitt, det är där mitt nakna och sanna jag bor…
Jag kan bara önska dig lycka till, jag hoppas du fortsätter på den vägen du hittade, det tror jag kommer att göra dig gott!?
STOR kram.

Fnulan sa...

Härliga ord vännen!!! Försök minnas och ta tillvara på dina nya tankar!

puss

Fnulan sa...

Sötnos var tar du vägen??

tantmarit.se sa...

Hmmmm, nu tycker jag att du får tala om ifall du mår bra eller ej... Nu börjar jag bli orolig!
Kram.

Mamman sa...

Låter som en resa alla borde göra ngngång!
Underbart!

Kram
Mamman