torsdag 8 augusti 2013

KATTastrof

I tisdags kom en liten kise hit till vår familj. En söt och rädd liten underbaring som vi ska passa nu i första hand under två veckor medan husse hennes är på semester. Om det faller väl ut så ska vi ha henne några veckor i månaden när husse jobbar i Norge. 
Vi känner inte husse så väl men hans moster är en av mina bästa vänner så det var självklart att vi skulle hjälpa till. 
Lilla loppan, som heter Görfil, låg gömd bakom sin katt-toalett hela tisdagskvällen. På natten tassade hon dock fram och ville bli kelad. Hon kröp upp i sängen och fick en massa kel och gos. 
När vi vaknade på morgonen sprang hon in i vardagsrummet och gömde sig bakom soffan. Där låg hon någon timme innan jag tänkte titta till henne och se om hon ville äta och dricka lite. 
Då var hon inte där! 

Jag började och leta lite smått under soffor och hyllor och kallade och kallade. Ingen Görfil. Kände en liten panik komma krypande eftersom fönstret på balkongen var lite, lite öppet. Husse hade visserligen bedyrat att jag kunde ha fönstren öppna som vanligt eftersom hon är rädd för att vara ute och inte alls gillar när det blåser. Det vågade jag dock inte i alla fall utan lät det bara vara pyttelite öppet eftersom det är sanslöst varmt i vår lägenhet. 
Paniken steg allteftersom jag letade. Jag lyste med ficklampa i alla skåp och garderober. Jag bad barnen hjälpa till. 
Ingen katt NÅGONSTANS!! 

Okej, nästa drag. Vi sätter fram maten och kör i väg ett tag så ser vi om hon ätit när vi varit borta. Hon behöver kanske få vara ensam lite. I så fall vet vi i alla fall att hon är i lägenheten. 
Sagt och gjort. Jag räknade torrfoderbitarna och vi gav oss i väg. 
Vi gick på gården och kallade och letade. 
Vi körde till Burlöv center och handlade lite kattgott. 
Vi var väl borta i en timme tror jag. 
Jag försökte lugna ner grabbarna samtidigt som jag själv var jätteorolig. 

Väl hemma så går jag raka vägen in och räknar torrfoder. 
Ingen har ätit av det!!! 
Okej, paniken stiger ytterligare. 
Jag börjar systematiskt att leta i lägenheten. Rum efter rum. Skåp efter skåp. Drar ut allt ur garderober. 
INGEN KATT NÅGONSTANS! 

Nu ringer jag till min mamma och pappa. Dom erbjuder sig att komma och leta. Min pappa är fenomenal djurmänniska. Jag har ännu inte träffat det djur som inte älskar honom. Så jag tänkte att hittar inte han henne så är hon borta. 
Vi ses ute på gården och där letar vi igenom alla buskar och träd ( och det är inte få). Vi pratar med grannar och jag går in på förskolan som ligger på gården och ber dom hålla ögonen öppna. 
INGEN KATT!! 

I huvudet ser jag bara bilden av den 1,90 långa killen som ligger raklång på mitt golv och pussar sin lilla älskade katt hejdå.
Samtalet till honom börjar bli oundvikligt! 
Vad ska jag säga? 
Vad kommer han att säga?
Hur mår lilla loppan utan i vida världen?
Nu börjar jag må riktigt, riktigt illa.
Jag bestämmer mig för att ringa husses moster och berätta vad som hänt och fråga om råd om hur jag ska lägga fram det för husse.

Jag berättar för henne och hon bara lugnar mig och säger att hon är där Petra, hon går inte ut!! 
Ta det lugnt Petra du hittar henne. Jag berättar om dagen och bedyrar att hon inte är här. 
Marianne börjar förstå att det ser illa ut! 
Jag har inte haft henne ett dygn ens och jag har tappat bort henne!!!
Marianne säger att jag ska avvakta till kvällen i alla fall innan jag ringer husse.

Precis när hon säger det så hör jag min pappa säga : - Är det den här lilla vi letar efter? 
I famnen har han lilla Görfil!!!!!

Jag faller ihop som en säck på golvet och börjar lipa!
Vi hittade henne!!!
Hon låg på en stol under matbordet!!!!!
Jag som letat överallt har inte tittat på stolarna!!!!
Jag vrålar till Marianne att vi har henne. Hon skrattar och bara säger, gråt du på Petra. Vi hörs senare. Kram.

Jag kan säga att det krävdes en STOR kopp kaffe för att mina nerver skulle stillas. 

Fruktansvärd dag blev till fantastisk dag och vi kunde koncentrera oss på att fira grabbarnas namnsdag igen .


1 kommentar:

majsan sa...

Jag sa ju att hon var i lägenheten! Hoppas du är lugnare nu.