torsdag 25 juli 2013

Jag sörjer!

Fy fasen vad humöret dalar och jag blir ostabil nu när jag vet att barnen ska åka till sin pappa i morgon.
Ledsen för allt som hänt och för att min framtid inte blev den som jag tänkt. 
Det är inte deras pappa som person som jag saknar. 
Det är tanken om framtiden. Det blev inte så att vi med våra skrynkliga händer skulle sitta hand i hand när vi blev 85 år gamla och titta på våra barnbarnsbarn och minnas hur våra barn var.  
Det är KÄNSLAN av det som aldrig blev. 
Våra barn ska aldrig komma hem till mamma och pappa och veta att huset är som det var när dom var små. Dom ska hem till mamma eller pappa. Våra barnbarn ska inte komma hem till farmor och farfar och leka i sina föräldrars gamla rum. Dom ska till farmor eller farfar. 
Känslan av det som inte blev. Sorgen över att inget blir som man tänkt sig. Att det inte gick. Att vi inte kunde. 

Men vi kunde inte. Vi kommer inte heller att kunna längre fram. För mycket vatten har runnit under broarna. För mycket har hänt. Det kan inte bli vi. Ingen av oss vill det. Så det är inte honom  jag saknar. Jag sörjer något som dog med skilsmässan. 

Ja så är det nog. Jag sörjer.

Men det blir bättre. Det är längre mellan dipparna. Jag är mer glad än ledsen nu. Så det ska nog bli bra till slut.

Det är jobbigt att åka till huset. Att se "mitt" hus med "mina" saker och en annan person lever i det. Jag sörjer mitt hus.

I morgon ska jag lämna pojkarna hos deras pappa. I huset. Det blir tufft men det ska gå. 

Heja mig!!

4 kommentarer:

Josefine sa...

Massa styrkekramar till dig, fina Petra!

Kim Leijon sa...

Du är så stark och det är det dina pojkar ser!
Du sätter dem i första rummet och ger dem allt kärlek de kan önska. Det är allt barn begär av sina föräldrar.
Allt det där andra kommer att gå av sig själv, så länge du fortsätter älska dem lika villkorslöst som du gör nu!
<3<3<3)

Anonym sa...

Får man fråga vad som har hänt? Utan att röra om i grytan ...
Vill inte dra upp något igen.
Läser om din otroliga resa och vill bara krama
Dig! Är Aldrig roligt att behöva gå igenom en sådan sak.
Jag undrar mest om vad som hände? Resan till skilsmässa. .vad skedde? Hur upptäckte ni/du det?
Fanns det tecken, vem tog steget?
Vill inte att du ska dra i några trådar nu o skapa ännu mer kaos.
Av ren o skär nyfikenhet gäller det vad man själv upplevt o vad som just hände i ert läge.
Hoppas du finner ro snart ♡

Petra Azizov sa...

Hej! Ja jag mår mycket bättre nu! Det var en skilsmässa i all överenskommelse som sedan tog en snabb vändning. Mer än så skriver jag inte eftersom du valt att vara anonym och jag inte vet vem du är. Hoppas att du får en underbar första advent