måndag 22 juli 2013

Ett handskrivet brev!

Idag när jag varit och tränat och barnen sovit så länge som dom bara kan så åt vi en sen frukost. När vi sitter där och myser så hör ju posten dimper ner i brevlådan. 
Reklam, räkningar och ett brev adresserat till mig. Handskrivet. Alltid spännande. 

Det var ett brev som rörde mig till tårar. Det var ett brev från Matilda, Joakims 18 åriga dotter. 

Hon och jag har varit i varandras liv i femton år. Hon skulle just fylla tre år när jag och Joakim träffades. 
Hon har naturligtvis betytt mycket för mig och är den stor del av det som känns så jobbigt med skilsmässan. Vart står hon och jag?

Förra veckan skickade jag ett vykort till henne (hon bor hos sin mamma) bara för att låta henne veta att hon alltid har en plats i mitt hjärta och att jag hoppas att vi kommer att kunna ses när hon är här nere hos sin pappa. 

Så i dag dimper då brevet från Matilda ner. I brevet, som var ganska kort, berättar hon att jag alltid kommer att vara en del av hennes familj och att jag alltid kommer att vara hennes extra-mamma. Hon berättade om saker som betytt mycket för henne när hon var liten . Saker som hon och jag gjort. Hon avslutade brevet med att uttrycka sin förhoppning om att vi alltid ska hålla kontakten. 

Där var så mycket värme i brevet. Jag blev så rörd, varm och glad. 
Jag har fått för mig att hon var arg på mig. Att detta var mitt fel. Visst vi mådde dåligt under det året hon bodde hos oss, jag och hennes pappa. Och naturligtvis står hon på sin pappas sida. Det är naturligt. Men detta brevet visar ändå att vi har varann kvar och att vi båda önskar att det ska fortsätta så. Det tog mig ett stort kliv framåt i mitt känslokaos. 

Stolt och glad extramamma❤


Inga kommentarer: