Höga berg och djupa dalar.
Innan var jag så glad att barnen kom och för att jag fått så fint på balkongen och för att jag haft en bra vecka även utan barnen med underbara vänner.
Nu ledsen för att jag inte får vara tillsammans med barnen alltid och för att allt blev så fel.
Hur blev det såhär? Vi som var "så bra"? SUCK!
Tittar på mina grabbs och är så ledsen för att vi gjort detta mot dom. Men nu är där inte längre någon återvändo. Det blir säkert bra så småningom men det är tungt. Som tur är går det lite längre mellan de tunga omgångarna. Det är väl ett gott tecken? Eller?
Nu ska jag sova mellan grabbsen och i morgon känns säkert allt bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar