Usch det har inte gått nåt vidare för Kasper dessa dagarna. Eftersom jag jobbar på den förskolan där även han går så ser jag ju honom lite då och då! Han går ensam hela tiden, ibland tom sitter han i en hörna och bara ser ensam ut! Han säger att han inte har någon att leka med. Det började så bra meden av tjejerna i gruppen i torsdags men det varade bara någon timme sen kom hennes kompis tillbaka och Kappe var ensam igen. Så fort jag kommer ut på gården så kommer han bort och klistrar sig fastvid mig och bara talar om hur ensam han e. Ingen vill leka. Behöver jag tala om att mitt hjärta brister? Vad ska jag göra????
Alla kompisarna har börjat skolan och han tycker att alla dom andra är för små. Dom andra har liksom kvar sina lekkonstellationer och där är han inte med eftersom han "tillhörde" alla dom som börjat skolan. Åhh vad det gör ont i mig. Min älskade unge! Dte blir kanske bra men kanske inte. Han är så mycket "äldre" i sättet än de som är kvar!
Massor av feedback snälla.....Vad ska jag göra??
2 kommentarer:
usch, ja jag har sett hur han söker sig till dig hela tiden, hoppas att han hittar sin väg in i ngn av de andras lekkonstillationer, det gör han säkert den lilla socala gossen, men hoppas även att personalen uppmärksammar hans dilemma och jag tror att det kommer att lösa sig annars får vi lösa det och hjälpa han, Jag hoppas på det bästa för det är inte kul annars om han inte mår bra för då mår ju inte du bra!
Men lilla snäckan!!!
Jag känner på mig att det kommer lösas till det bästa. Alltid svårt i början att komma in i nya konstellationer. Man vet ju själv hur det kan vara bland vuxna ibland!!!
Precis som Petra så håller jag med om att det hänger MYCKET på att personalen uppmärksammar problemet och hjälper till för att hitta en lösning.
Du ska se att det löser sig!!!! Förstår dock att det smärtar i hjärtat :(
Ge honom en bamsekram!!!!!
Fredrik
Skicka en kommentar