Jo jag vet att det är lite tidigt att avsluta semestern i huvudet när jag har en vecka kvar. Men det är liksom en sån där "nu-ska-vi-samla-oss-för-vardagen-vecka". Dags att så smått börja få killarna i säng på kvällarna, komma in i rutinerna igen. Fundera över hösten. Skolskjuts eller inte? Fritids eller inte? Det är så mycket som ska falla på plats nu när Joakim tyvärr inte får fortsätta att jobba bara natt mer. För Kasper är de inga problem . Han VILL åka skolbuss och han VILL gå på fritids. Men Emil som då har det jobbigt med ostrukturerade miljöer tycker att det är riktigt jobbigt med skolbuss och vill helst inte gå på fritids. Han huvud får mer än nog redan av de sociala kontakter han har under skoltid och raster. Ser ut som om vi kan lösa det med att Emil bara behöverfritids typ fyra gånger på en månad. Kasper får fritids per automatik eftersom han slutar så mycket tidigare än Emil. Har vi tur så ska det bli en "ren" Arlövstur med bussen och då kanske inte resan kommer att vara så betungande för honom för då tar det bara 10 minuter ist för som förra terminen ca 40 minuter. Vill så gärna att båda barnen ska längta till skolan. Det hade kännts så lätt att gå och jobba då. men tyvärr så blir dom båda två så låga vid tanken på att börja skolan igen och det känns inget vidare i mamma-hjärtat.
Dom har verkligen njutit av sin ledighet. Hela sommaren har dom varit lediga. med pappa har dom meest flummat eftersom han byggt plank hela semestern. Så när nu jag gick på semester så tänkte jag att då får jag aktivera dom och fara iväg på utflykter (vilket jag ju älskar). Efter ett par utflykter så säger barnen: Mamma kan vi inte bara vara hemma och ta det lugnt! Snacka om hemma-mysar-fisar.
Skönt att dom gillar att bara ta dte lugnt, skönt att dom har den förmågan som deras mamma inte har.
Att bara slappa var ju något min kropp behövde, men det innebar en rejäl dipp där jag snusade på den där berömda väggen när min kropp helt plötsigt fick lov att dra ner tempot. Det kan ni läsa om här
Nära ögat . Men nu vilar jag och ska försöka njuta av min sista vecka även om det blir svårt när "skolångesten" bubblar upp hos ungarna hela tiden. Jag ler och hittar positiva saker att säga till dom om skolan men i mitt hjärta skär det.
Måste förtydliga att det är en kanonbra skola dom går på och dom har nog det bra när dom är där. Men dom vill helst vara hemma bara................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar