Petras berg och dalbana

Dagen börjar med att jag vaknar och brasan är tänd. Omtänksamme mannen tände den innan han gick. Blev till att ligga kvar i sängen och mysa. Brevid mig låg lillfisen och även han sov länge idag.
På morgonen ringde bästaste Anneli och ville käka frukost på Espresso. Behöver jag säga att jag inte funderade så länge. Barnen var också på G direkt.

Emil vaknade vid en okej tid idag.
Han sa: Är det måndag idag?
Ja, svarade jag , det är det
Vad tiden går fort när man har roligt mamma!!

Jo så har det varit. Barnen har bara fått lov att vara, utan några som helst måsten, hela julen. Och det har E löst fantastiskt bra! Jag har varit så överväldigad av hans fantastiska humör detta lovet. Loven är ju annars det jobbiga eftersom den tydliga strukturen som finns i vardagen försvinner.
Vi skulle göra schema varje dag för att undanröja alla eventuella "jobbigheter". Men det "bidde" inget med det. Kass av oss, men ibland så känns det så bra och allt bara flyter på........... Då är det lätt att glömma bort att stödet ska finnas där iaf för att inte fylla på bägaren med oro, utan liksom få den att ligga på mininivå hela tiden för att han lättare ska klara när det blir lite rörigare.

Så, som ett brev på posten, så började oron och utbrotten avlöste varann med början en liten stund efter att jag sagt att vi skulle på Espressohouse.
Ändå hade jag i går kväll sagt att i morgon bitti när vi vaknar så ska vi direkt efter frukost iväg och handla mat och sedan hämta storasyster vid tåget. Det enda som kom till var att vi skulle äta frukosten på EH. (som han brukar älska).
Jag sa det på kvällen, jag sa det när han vaknade och jag sa det en liten stund innan det var dags att göra sig iordning. Allt verkade frid och fröjd. Han var tom duktig och kom ihåg att byta vatten och ge mat till marsvinen utan att jag påminde. Men så kom vattenflaskan på snedd och utbrottet var ett faktum. Sen avlöste det ena det andra......
Tänk att man fortfarande ibland blir lika överrumplad när det händer. Det går från solsken till oväder på en microsekund. Och man fattar inte varför. Nu var jag också utvilad efter dessa senaste sköna dagarna så jag tacklade det bra. Tröst och lugnt prat (och lite roligt skäll på vattenflaskan) gjorde honom lugn igen. Han sa själv att det var lite mycket idag. Så vi bestämde att Kasper och jag åkte iväg och fikade, handlade och hämtade syrran så stannade han hemma med sitt TV-spel och lite TV-tittande. Då blev allt bra och vi kunde ge oss iväg. Jag ringde hem flera gånger och allt var frid och fröjd. PUST! Men han är "mycket AS" idag. Funderar, stänger in sig och svarar inte när man pratar.
Imorgon är det schema som gäller. Kan ju inte titta på TV hela dagen imorgon också. Dock var det vad som behövdes idag.........
Nu verkar allt lugnt igen (men man vet aldrig). Det kan ha varit spänningar efter allt slapp, inget schema och den stora händelsen att syrran skulle komma och vi inte visste riktigt när eftersom tågen ju varit så struliga...

Nu är hon här och just nu är det frid och fröjd!

Imorgon kommer det övernattningskompisar. Emils och Kaspers klasskamrater från Ystad kommer hit. Emil vill, men blir lite orolig, det blir jag med. Men den store får roa sig med de små om det skulle vara så. Annars får det bli "AS-umgänge". DVS dom får spela, mysa, se TV och annat sånt som inte kräver så många sociala färdigheter. Det känns bra för Emil för han känner att han lekt med kompis och det viktiga är hur han känner det.
Han vet ju att "man ska ha" kompisar . Men han tycker nog inte det egentligen, han trivs själv. Men Kasper har och då vill han också ha. Men det får bli lite på hans egen nivå. Kompisen är där men dom interagerar oftast inte. Men ibland så gnistrar det till. Imorgon ska han till hab och träffa sin psykolog och efter dom sessionerana så brukar han vara en solstråle med nytt tålamod....så kanske blir det bra
Nåja, vi får se. Bara dom är lyckliga så är jag lycklig.