Igår var det Emil som firades av familjen. Han önskade sig pengar, pengar och pengar. Det fick han!! Han var så nöjd för nu kan han äntligen köpa den där stora och, enligt mig svindyra, LEGO-grejen. Han var så lycklig!!!
Han tittade ut ur rummet när det var mat , tårta och gottebord. Annars var han på sitt rum med en film igång. Den enda som hade tillträde var hans högt älskade kusin Eliot!
Känns lite konstigt att han inte minglar med alla när det är HANS dag. Men å andra sidan så har han hittat sitt sätt att hantera "massorna" och det får alla liksom ta! Det tror jag att alla gör också. Och om dom inte gör det så.........tja då får det vara vilket som........Det är Emils dag och han mår bäst så här.
Jag har ta mig tusan sett en HEL melodifestival, hunnit surfa runt, borsta tänderna och somna utan avbrott!! Dessutom vaknade jag idag klockan nio!!!!!!!! Ingen som vrålade på MAMMA!!!!!!!!!! och ingen som är så hungrig så dom håller på att döööööööö innan f*n själv har fått skorna på sig!
Varför?? Har dom äntligen kommit på att morgnar är till för att sovas på????
NIXPIX, dom åkte båda två hem med sin moster och sina kusiner efter kalaset i går.
Här var så tyst och skönt! Får man säga så? Ja tyck vad ni vill men jag har ta mig tusan njutit. Och njuter fortfarande. För nu ska jag göra mig en andra latte och sätta mig och titta på nyhetsmorgon(har nog inte sett det programmet på ett par år).
Konstig känsla det där. Att vara helt avkopplad och faktiskt njuta av tystnaden och lugnet och av att ungarna inte är här. Har inte ens dåligt samvete. Men när Emil är på kortis går vi sönder allihop här hemma. Kan inte koppla av och saknar något fruktansvärt.
Kan vara för att jag vet att han avgudar sina kusiner och njuter hela tiden. (han har inte ringt en enda gång) Dessutom är dom tillsammans båda två så det är liksom inte en som är utanför.
Ska ring min LLS:are på onsdag och prata för konceptet med kortis kanske inte var vår grej iaf. Men vi har inte bestämt oss, måste prata lite med handläggaren.
Känns bara underligt och inte alls bra när Emil redan förra veckan började prata om kortis och att han hellre ville vara hemma än där . När Kasper sen hörde att vi pratade om kortis så kom han till oss i köket och sa att han inte gillar när Emil är borta. Jag saknar honom redan när han åkt för jag vet att han inte kommer hem på länge:( Så sa det lilla livet. Kanske detta inte är en metod för oss. Känns alldeles för onaturligt kanske, kanske bättre med en ledsagare några dagar per månad som kan hitta på kul saker med honom medan vi slappar men vet att han kommer snart igen. Usch ja , detta får jag fundera mer på. Svårt det där. Olika saker fungerar ju olika bra hos olika familjer. Huvudsaken är väl att man hittar något som fungerar och känns bra för just DEN familjen.
Ni som vet. Finns det möjlighet att ha en familj som har honom en helg då och då? Som en stödfamilj? En familj man själv känner?
Vet inte om det är en bra lösning det heller för då är han också borta länge.......
Men bra att veta och ha med som alternativ när vi funderar.
Nä nu var det latte och nyhetsmorgon. Sen vårdbidragsansökan. När den är klar plockar jag upp mamma och kör till syrran och hämtar hem min bebisar.
