måndag 3 januari 2011

Nervös, glad, besviken, arg och ändå så jäkla nöjd!

Så gick min berg och dalbana idag när det var dags för vägning på Itrim.Jag visste ju att syndandet med att äta på julafton OCH juldagen OCH dricka vin på nyår skulle kosta på vågen. Dessutom så kände jag hur motivationen sjunkit. Så när jag ringer in och min coach säger att det egentligen är juluppehåll så det är inte vägning idag så hör jag min röst styrd av någon annan (jo men så måste det varit) säga: Men det går inget vidare så jag behöver komma!!! Fasen tänkte jag sen. Där kunde jag ha köpt mig två veckor till att fixa till det! Men icke, för jag skulle ju vara duktig som tusan och erkänna mitt kassa beslut undre helgen. Nämen allvarligt talat så behövde jag pushning. Så sagt och gjort, in i bilen och iväg. Min våg hemma visade att jag gått upp en del.
Väl där så visar vågen att jag står på samma som för två veckor sedan!!!! Först besviken, sen nöjd. Det var ju ändå bra att det inte var värre. Men så undrade coachen varför inget hänt. Du brukar ju  gå ner två kilo i veckan. Så kröp jag då till korsett och berättade om julen . Ja jag vet, nyår också. Men jag liksom fick en temporär minneslucka där!!
Eftersom jag går på måltidsersättningar från Itrim så får jag absolut INTE äta ngt annat för då sabbar jag bla ketonfasen....

Så Tommy tittar strängt på mig och säger: MEN PETRA DU FÅR JU INTE ÄTA ENS LITE JU......
Nä jag vet säger jag med huvudet nerböjt och skäms... :( Men vad gör jag nu? Går jag tillbaks till VLCD eller till LCD och lägger på ett par veckor?
Nixpix det fick jag inte. Jag hade ju redan sabbat det jag byggt upp och det är bara tre veckor kvar tills jag ska börja äta lite vanlig mat. Så det var bara till att hoppa över dessa tre veckorna och börja med maten. SATAN så besviken jag blev! Viktminskningen drar ju ner tempot en aning nu då! Men jag hade inget annat välja på sa han. Hinner inte fixa till Ketonfasen mer än precis innan det är dags att börja äta. Och lägga på veckor är inte att tala om. Man får ju inte gå på så låga kalorier längre än 12 veckor.

Efter en stund så vände det då. Känslan alltså. När det gick upp för mig att det ändå var ganska ok att få börja så smått att äta så blev jag sprudlande lycklig!! (och jag som kände mig tom för ett par dagar sedan, nu är det känslor så det räcker ;))
 Nu är det dags att planera gott käk. Ett mål mat per dag och resten ersättningar i en vecka och sedan två mål tills jag nåt målvikt! Bara fisk och fågel i tre dagar, sen lägger jag på kött. Inga kolhydrater alls förrän målvikten är klar!
Äntligen skulle jag få öppna kokboken från Itrim som jag köpt och lagt undan!!
Resultatet.....?????
MUMS SÅ GOTT! Kyckling och en sallad med feta, mango, avokado och röd lök. En dressing av olivolja, vitlök, balsamvinäger!!!! ÅÅÅhhhh det rinner i mungiporna bara jag pratar om det!
Kolla:
Längtar redan till den färska laxen som ligger i kylen. Den ska ätas imorgon ihop med spenat, broccoli och morötter

Hejhej
  

3 kommentarer:

♥ Lenaeff ♥ sa...

Ibland kunde man ju önska att man inte var född under den där duktighetsstjärnan, eller hur?
MEn du har ju varit superduktig och det måste ju kännas bra att du iallfall inte gått upp nåt under helgerna, tillskillnad från somliga andra jag känner :-/
Det ser onekligen mycket gott ut, kycklingen på bilden.
Jag tycker du ska vara stolt att du lyckats så bra :-)
Kram//Lena

Bellan sa...

Hej! Kikar in här lite snabbt. Måste tacka för dina fina kommentarer på min blogg - blir så glad för dem!

Jag får önska dig ett stort Lycka till i fortsättningen i din kamp med vikten! Bra jobbat så här långt iaf.

Kram, kram! //Bellan

Fnulan sa...

Men du... LEV också!!! Sluta nojja dig då kommer du aldrig att orka!!!! Synd måste du får göra SKÄRPNING!! Precis som att jag med ska skärpa mig.. flåt....
Tips till sonens företagsanda...massera mamsen lite;)

Puss.....