FÖRLÅT

Ja ibland tuffar livet på utan datorn! Jag vet att det låter konstigt. Men igår röjde jag ett av barnens rum och sen bara njöt jag av deras sällskap och sen somnade jag!!!
Så ikväll blir det två luckor att öppna!
FÖRLÅT ATT JAG INTE TÄNKTE PÅ ER IGÅR

Lucka5- när jag flyttade hemifrån!

Ja det är väl egentligen inte så mycket att skriva om tror jag!
Jag  hade fast jobb direkt efter gymnasiet, så jag skaffade mig en superfin etta, ett halvår efter att jag fyllt 18 år. Inte för jag inte ville bo hemma , det var hur bra som helst hemma! Men jag ville vara vuxen. Och vuxen var jag för jag började mitt "egna" liv med att ta lån på 10000:- Hahahhahaha!
Glada -80/-90 talet!!!
Fint hade jag det iaf . Det mesta jag köpte var nya möbler. Och därmed var min dyrkan av Ingvar Kamprad påbörjad!!! Soffan köpte jag däremot på annons, på Mariedalsvägen i Malmö (vrf kommer man ihåg sånt?).
Åh vad jag älskade min etta med stort kök, balkong och sovalkov!
Vad jag är lite stolt över är att jag valde att starta med att bo SJÄLV!
Jag hade ett fast förhållande som hade pågått i två år då. (för er som lästgårdagens inlägg så, ja , jag gick ur askan i elden). Men jag valde iaf att bo själv. Ville känna om jag klarade det bra på egen hand. Och det gjorde jag. Min dåvarande pojkvän gjorde vid den tiden lumpen, så det passade utmärkt! När han lumpat klart och jobbat ett tag blev vi sambos i en trea en bit bort.
Men jag startade själv och visste att jag kunde. Det hade jag nytta av senare i livet då jag återigen valde att separera...........
Men som med alla andra inlägg......................det är en annan historia! 

Undrens tid är icke förbi!!

Det var för fem veckor sedan som jag efter att jag bara skulle snabbt inom och handla som jag "stötte" på Itrims reklam-Tina! Då hade jag funderat ett tag på vad som skulle passa mig för form av viktminskning. Jag väger ju alldeles för mycket!!! Men det är väl tiden som varit ett problem. Min vardag är fylld med så mycket annat så viktväktarna och annat tjafs där man ska räkna och väga och mäta och plussa och hålla på, ja det varinget för mig!! Inte nu i denna delen av livet!
Men så stod magiska Tina där med världens enklaste koncept!! Ät vad dom säger till dig och träna en del. Inget tänk där inte!! Bra, jag anmälde mig! En vecka senare var jag igång.
Nu har det gått fyra veckor sedan jag skrev in  mig och det är nu undrens tid kommer så väl till pass.
Håll i er!!!!!!! Jag har gått ner 9,6 kg och 14 cm i midjan på dessa fyra veckor. Jag är så ända in i bombens lycklig!!!!!!!! Jag har tagit tag i mitt liv!!!! Jag kommer att fixa de sista 11 kilona också!!! Det kommer naturligtvis inte att gå så här snabbt med resten för nu börjar jag ju öka maten, men stadigt neråt ska jag. Och vet ni! Jag kommer att må bra som en prinsessa!!! Det känner jag ju redan nu. Jag är så pigg och har så mycket färre krämpor.
Det bästa av allt. Jag ökar chanserna att få se mina barnbarn bli stora!
Ja jössses jag ska bli gammal som gatan!

Hjärtevärmaren Anette

Detta fina inlägg fick jag på facebook häromdagen.

"Jag läste någonstans ett inlägg från en förälder med ett barn med Downs syndrom.. Hon skrev ung. så här: Någon där uppe ser och väljer ut vilka föräldrar som ska få ärna att få ett speciellt barn. Denne någon ser vilka som är starka ...nog och kapabla till att ta hand om dessa liv som kräver mer av sina föräldrar än de flesta andra gör. Denna någon såg mig och gav mig mitt barn och det är jag evigt tacksam för, för jag är speciellt utvald... Detta läste jag i samma veva som vi fick veta om Jonathans hörselskada och på något sätt stärkte hennes ord mig. Jag kände mig "speciellt utvald" och jag tror att vi alla som har ett barn med något funktionshinder ÄR speciellt utvalda av denna någon... Så känn dig speciell du med för det e du, både med din Emil men också med ditt stora varma hjärta som du verkligen visar till oss föräldrar o framförallt till våra små stjärnskott som får äran att vara hos dig o dina kolleger... :-)"

Det är en tanke att ha med sig när det känns tufft.

Det sista hon skrev är sånt som värmer mitt hjärta och fuktar mina kinder.

Tack för dom fina orden Anette.

Det är så lätt att älska sitt jobb när man har det mysigaste jobb som finns, så tack till alla er som låter mig få ha hand om det bästa ni har, flera timmar varje dag. Vilken lyx!!

Lucka 4 - Min första kärlek.

                                                       Ja hörrni ni ni!Min första kärlek. 

Inte räknas väl de där tonårsflirtarna va? För då blir det svårt med minnet. Men min första seriösa kärlek träffade jag när jag var 14 år. Han var 18 !!!

Det var en kväll av många på "Åkarpsdiscot". Han var där! Vi dansade och han var ju så spännande, han var 18 år , bara det gjorde att jag kände mig speciell. 

Jag var tvungen att rusa iväg för att inte missa sista tåget hem. (Alla Arlövsbor tog det tåget, så det var inget farligt)

Då tog han min rosa salomon ryggsäck. Den var väldigt inne och väldigt dyr (fattar fortfarande inte att mamma kunde köpa den till mig) så den kunde jag ju bara inte åka ifrån. Jag var tvungen att stanna och det gjorde även min kompis Annelie. Snällt av henne. 

Inga fler tåg gick så det blev till att promenera till Arlöv mitt i natten. René, som han heter, följde oss hela vägen. Vi pratade och pratade och pratade. Väl hemma vid min port fick jag så den första kyssen av honom (Jösses så superklassiskt så det är nördigt). Det tog lång tid att komma upp från den trappuppgången kan jag säga. 

Mamma satt och väntade och blev alldeles "tossig" när jag sa att han var 18! 

Vi fortsatte att träffas, han träffade min mamma och min syster och blev som en i familjen. Han var himla gullig och omtänksam och "begärde" aldrig något som han inte hade rätt till så att säga.....................

Vi var tillsammans i 2 år innan nästa kärlek dök upp ............men det är ju en annan historia.

Kärlek är den skönaste och mest smärtsamma känslan av alla!

Puss och kram

Underbart kul i pulka backen

Vi hade så mysigt idag, jag och Emil. Det är ju så kul i mammas backe .....
Kasper njöt också, han lirade star wars med en kompis. Helnöjd med att ha lärt sig nya knep av polaren.

Lucka 3 Aspergers

Ja vad skriver jag här. Den som skrev ämnesförslaget skrev också tillägget : Hur diagnostiserar man Aspergers.
Denna sidan skickade jag till mina närmaste anhöriga precis när diagnosen kom, innan vi själv visste särskilt mycket om syndromet. Den beskriver enkelt och på ett lättläst sätt den enkla förklaringen av Aspergers. Enkel beskrivning av AS hos barn
Sen finns det ju lika många varianter som det finns barn.
Vår son har "bara" Aspergers, men det är vanligt med dubbel- och även trippeldiagnos. Inte så väldigt ovanligt att barn med Aspergers också har ADHD.

Livet med vår son innebär massor av "grundande". Man måste tänka efter före i mycket större utsträckning. Det är ett tungt jobb, som jag ändå älskar. Det är tungt då man alltid har tusen och en trådar att hålla i och kolla upp. Alltid massor av samtal att ringa . Alltid flera saker att reda ut.....Massor att förbereda. Ens egen dagsform kan i stort sätt aldrig spela roll. Mycket arbete med att förekomma och läsa av. Sist men inte minst så är det ofta så att man måste förklara för folk hur allt ligger till för att han inte ska framstå som otrevlig och nonchalant.
Livet med Emil innebär också att vi har en riktigt klok kille att resonera med, en kille med massor av känslor och med en fantastiskt otrolig fantasi. En förmåga att bygga ihop superhäftiga berättelser. En underbar kille som vi älskar med hela vårt hjärta. Emil har AS men han är VÅR EMIL.
Det är en viktig sak att ha med sig. Ja Emil har AS men Emil är också Emil. Han har en egen personlighet. Han ÄR inte Aspergers, han har syndromet
Jag skulle kunna skriva uppsatser om detta. Men då jag är en person som pratar mycket med många så har jag inte så stort behov av att skriva om detta på min blogg. Jag väljer att skriva om vår vardag. Hela familjens vardag och den innehåller både en del AS och en hel del annat. Jag BEHÖVER fokusera på annat än AS. Det upptar så mycket av min tid ändå.
Alla är vi olika. En del vill skriva massor om det för att det känns bra för dom.
Alla är vi olika. Med eller utan AS
Kram och trevlig fredagskväll.

Svar på era kommentarer!!

Ibland blir det liksom förvirrat! Jag vet inte var jag ska svara. Eller vart ni svarar.
Vad tycker ni? Ska jag svara under era kommentarer här på min sida? Går ni tillbaka och tittar på mitt inlägg en gång till för att se svaren?
Eller ska jag svara på er egen blogg? (Om ni har ngn? )
Speciellt inlägg, på min blogg, med svar på kommentarer tycker jag verkar knasigt.

Själv tror jag nog att jag gillar att få svar på mina kommentarer genom en kommentar på min blogg.

Jag brukar nog svara er på er egen blogg. Börjar då kommentaren med SV:
Fast ibland kan det också bli tokigt. Om inte alla vet att det är ett svar. Såg det idag på min egen blogg. Malin har genom en kommentar på min lucka 2 svarat på en kommentar jag gett henne. Om man inte hajar vad vi gör så lät det konstigt . Hihihii.
På mitt allvarliga inlägg om Min inre resa så svarar hon något i stil med " jag kan inte sluta skratta  hahahahahahahha"
Låter ju galet med tanke på vad jag skrivit om. Men det var ju inte så lilla Fnulis menade. Hon svarade på en sak som jag svarat på på hennes blogg.
Så vad tycker ni? Var vill ni att jag skriver svaren?

Lucka 2- Min bästa inre resa!

Detta kunde minsann ha blivit ett superduper långt inlägg. Men jag ska försöka att fatta mig kort.

Min absolut nyttigaste och i särklass jobbigaste inre resa gick jag igenom då jag brakade in i den berömda väggen med en rejäl duns! Bokstavligt talat med en duns! Då kände jag inte till alla tecken på en utmattad och slutkörd kropp. Därför såg jag heller inga varningssignaler utan blev faktiskt själv ganska förvånad över att få ett sånt sanslöst bryt över att någon hade ställt en vattenbana på en hylla på ett sådant sätt att jag fick den i huvudet.

 Den ramlade ner och jag VRÅLADE till min kollega ett par dåligt valda ord med ett avslut i stil med att nu går jag hem och vilar upp mig. Vi ses imorgon!

Det skulle ta 7 månader innan jag var tillbaka för fullt igen!!!!!

Det var en otroligt jobbig tid. Gråt, skrik, trötthet, ångest, dåligt samvete, och små,små skutt uppåt ibland. Men samtidigt var det oerhört lärorikt.

Jag lärde mig mycket om mig själv. Insåg att världen inte stannar även om jag stannar upp. Jag lärde mig att värdera saker, se det goda i det lilla och det viktigaste av allt (för mig) att välja mina strider.

Jag fick lära mig att gå sakta, det är jättesvårt!! Man tjänar oftast ingen tid på att gå snabbt i en korridor men man får upp en otroligt stressande puls. Testa det! Att gå sakta när du ska gå ett ärende . Tvinga dig att dra ner tempot. Det är riktigt svårt om man inte är van.

För kunde jag vara riktigt stolt över att ha många järn i elden......Nu är jag stolt över att INTE ha många järn i elden.

Jag har lärt mig SÅ otroligt mycket om mig själv. Inte på egen hand givetvis utan med hjälp av min älskade man, min familj i övrigt, en otroligt bra psykolog, min före detta chef, mina otroliga kolleger och sist och minst en liten pilla vid namn Anafranil. De enda av dessa som jag inte längre har kvar som stöd är min förra chef och min psykolog! Psykologen behöver jag inte mer, tror jag. Jag kan mig själv bra nu. Jag vet vad jag ska göra när jag spinner igång. Inte för att jag alltid märker när jag börjar jobba mig uppi varv. Men det gör min man och mina kollger. OCH dom talar om det. Det kan jag inte nog tacka dom för! Det var en sak som min fd chef också gjorde. Hon "tvingade" mig till möte en gång per månad i ett år efter att jag börjat jobba igen. Hon stoppade mig i korridoren med orden: då var det dags att ta det lugnt Petra, nu har du gått i uppåtspiral i flera dagar. Det ska hon ha tack för. Jag kan höra hennes röst ibland när jag trummar på i korridorerna.

Nu har jag däremot fått en ny och helt fantastisk chef som jag är så glad för att ha som pedagogisk ledare. men hon känner inte till min bakgrund på samma sätt. Men det är också en bra sak, hon känner mig som jag är nu. Engagerad men behärskad fast ändå ett stort känsloregister (gråter för allt vackert, sorgligt. rörande, givande m.m )

Jag har ju fortfarande Jocke, Anneli och Petra som kan stoppa mig. 

Det var en tuff men oerhört lärorik inre resa! ¨

Inget ont som inte har något gott med sig (om man själv vill)

Kram och stressa lagom till jul 

Lucka 1 -Konsten att konstra

Här har vi en till som funderar
 men ändå gillar saker enkla

Frågan är ju om det verkligen är en konst att konstra eller om det inte bara är ett jädra bekymmer.....

Själv tycker jag nog att det blir så jobbigt att konstra till allting , att göra allt besvärligare eller större än vad det är!

Men så har det inte alltid varit. Jag har varit mästare på att konstra! Alltid älta allting. Fundera ut vad som kan gå fel med olika saker. Ja även vad som kan bli bra........
Men liksom analysera igenom allting alldeles för mycket!
Och sedan kommer då konsten att konstra in i det hela.
För att se till så allt blir perfekt och att jag förutsett alla eventuella fel och missar och därmed lagt upp det på så vis att det bara kan bli rätt är verkligen att konstra till det. Speciellt eftersom det ofta slutar med att det inte alls blir så perfekt som man tänkt sig.
Hahahahahahahaha nu konstrade jag allt till det va?
Men ärligt talat så har jag jobbat mycket på det där med att försöka ta det som det kommer. Dessutom tycker jag att jag har blivit mycket bättre på att låta andra göra saker också. Dom KAN faktiskt. Lagt ner det där med att det är lika bra att jag gör det själv så blir det gjort. Låter tom bli att lägga mig när dte ser ut att bli fel (om det inte blir allvarliga konsekvenser såklart). Tänker att det är okej att det blir fel ibland. Vad är det värsta som kan hända? Jo att det blir skit av alltihop men också att man har lärt sig något av allt det som blev skit.
Jag behöver inte vara bäst. Jag behöver bara vara jag och må bra med det! Sen är jag en fighter och tar ingen skit och jag är väldigt rak när jag framför eller diskuterar saker som jag står för och brinner för. Saker som jag är väldigt övertygad om, då tror jag stenhårt på mig själv


Vad tycker ni som känt mig ett tag? Visst har jag blivit bättre/ sämre på konsten att konstra. Eller?

 

Tårar på min kind

Tårarna som rann på mina kinder på väg hem från sönernas skola idag var glädjetårar. Ja och mest troligt en massa förlösande tårar!!
Fick för snart två veckor sedan reda på att skolan anställt en elevassistent till min store son (som har Aspergers). Lyckan var fullkomlig och förhoppningarna stora. Dom har anställt en man som vi i ett tidigt skede lärde oss att gilla. Han har varit timvikarie på skolbussarna och följt med Emil på två utflykter tidigare. Vi som kan vår son utan och innan kände redan då vilken kontakt dom fick! Makalöst! Något som även hans mentor kunde intyga.
Många intervjuer har dom haft i skolan med utbildade pedagoger. Tills en dag då denna mannen återigen "timmade" och man då kommer på att , herregud varför har vi inte tänkt på honom?!?!
Sagt och gjort efter lite resonerande med oss så kom då samtalet förförra fredagen av en smått euforisk biträdande rektor med orden. -Jag vill vara först att berätta eftersom du kommer att bli så glad! Vi har anställt K!!!!! Han börjar på måndag!!!
Och JA vi blev verkligen glada!
För att göra en lång historia kort, Emil har redan uppvisat en förändring i sitt humör. Bara av vetskapen och tryggheten i att ha K hos sig.
Idag var det då dags för ett möte med K. En timme avsatt till det slutade i tre timmars mycket, mycket givande samtal. En man med mer förnuftiga och goa åsikter får man leta efter. Han har verkligen hjärtat på rätt ställe. Han är så engagerad. (Han har sedan förra måndagen redan plöjt igenom tre böcker om AS) Han berättade så mycket om sitt liv och om sina ambitioner. Vi pratade massor. Inget jag sa ändrade hans inställning. Han VILL verkligen jobba med vår son. Han har tom gått ner i lön för denna tjänsten. Det bevisar ju att han inte gör detta enbart för lönechecken. De ord som värmde in i hjärteroten var: -Om jag FÅR fortsätta så VILL jag verkligen det sålänge det behövs. Jag känner liksom att om vi fortsätter att knyta an som vi gör så har jag nog en vän för livet. Tänk att han kan tänka sig att se vår son som en i hans liv.
Tänk att han kom i vägen för oss (och blev uppfångad)
Jag är så glad! Finns så mycket jag vill beskriva men då får jag hålla på hela kvällen och det går ju inte för nu är det dags för adventskalendern på TV.

Jisses vilka ämnen som ska avklaras

Så var det då den 1:e december. Dagen på året då det är som lättast att få upp barnen ur sina sängar!
Det är också dagen då jag ska börja på "min" kalender. Ämnen har det kommit in......Fast jag behöver fler!
Jag öppnar första luckan till mina tankar ikväll.
Men här har ni ämnena, mest som en liten cliffhanger  Hahahahahhaha!

1. Konsten att konstra
2. Min bästa inre resa
3. Aspergers
4. Min första kärlek
5. När jag flyttade hemmifrån
6. LEVA LIVET
7. Det bästa jag vet
8. Fetter
9. Vad jag är arg på 
10.  Vad jag blir glad av
11. Öl  (?)
12. Vad jag helst gör när jag är ledig
13. Mina bästa egenskaper
14. Mitt största intresse
15. En släkting som betyder/har betytt mycket i mitt liv
16. Det roligaste jag har varit med om
17. Mitt första barndomsminne
18. Mitt jobb
19. En dröm jag har
20. Mat
21. Familj
22. Min bästa semester
23. Mina tonår
24. Hur och var vi firar jul + ett julminne/tankar kring julfirande

Tack Lenaeff för alla dina förslag. Du la ju definitivt grunden ;) Tack också till Therese, Petra, Susanne, Jessica , Sara och  Marie-Louise

Underbar kvinna resonerar

Titta på detta underbara klippet .
Vilken härlig kvinna
Småfnissar fortfarande åt det (såg det igår)
Ha en underbar gnistrande dag och glöm inte att skratta.....
Kram

Vad är generation Y

Ja vad är generation Y. Den frågan kan jag nu besvara (tack Annie)

• Personer födda före 1946 kalladesden tysta generationen
• Baby Boomers är personer födda mellan 1946 och 1959
• Generation X föddes mellan 1960 och 1979
• Genration Y Är de som är födda mellan 1980 och 2009

 Länge har man trott att dom kallades så för att dom jämt säger(och detta blir bäst på engelska):Y should I get a job?


Y should I leave home and find my own place?

Y should I get a car when I can borrow yours?

Y should I clean my room?

Y should I wash and iron my own clothes?

Y should I buy any food?

Men icke sa nicke ! En serietecknare har gett oss det riktiga svaret bakom Generation Y

Varm choklad

Detta är det bästa man kan dricka en iskall snöstormig dag enligt mina barn.

Adventsinlägg

Eftersom jag har bloggtorka så kom jag på att jag kan ju starta en ämnes-advents-kalender.
Skutta snabbt som Rudolf med röda mulen ner till kommentarsfältet och lämna förslag på ämnen som jag ska skriva om. Första förslaget kommer den 1 december och sedan betar jag av dom efterhand. För jag hoppas att det blir många. Ös på nu bara så jag får ihop 24 st. På tisdag skriver jag vilka ämnen det blev.
Detta tyckte jag var en bra idé i torkaträsket! *klapp på min axel*

Ajamen ååå

Totalt tomt i knoppen. Har lite tid över att blogga på men vill egentligen inte! Vet inte vad jag ska skriva om eller rättare sagt vet inte vad jag ska välja att skriva om. det har hänt lite smått o gott i helgen. Inget speciellt alls. Inget som inte alla redan skrivit om......... Så är det att vara sent på det!

Jag tar den korta varianten.

• Har fått börja äta ny mat från Itrim. En del smakade blärk och såg ut som koblaja. En del var riktigt goda. Jaja jag får tugga iaf.
• Adventspynt fixat. Himla mysigt blev det
• 4års kalas
• Gjort pepparkakshus med grabbsen
• Tränat
• Möblerat med våra nya fina möbler
• Advents fikat hos svärmor (jag drack glöggte och åt en muslibar)
• Fixat ytterbelysning
• Farit runt på mina favoritbloggar
• Gjort Itrimläxan
• Gjort sociala berättelser-läxan till morgondagens utbildning
• Nu sitter jag här och väntar på sista maskinen

Hur intressant vart nu detta?

VARMA GOSIGA ADVENTSKRAMAR FÅR NI I ALLA FALL

TÄVLINGSDAX

Jag är med och tävlar om helt fantastiska foton på Marie-Louise s blogg! Gå in och kolla och var med du också! Bilderna är så fina!!!!

Djävulen goes fönsterputsare

För EN gångs skull tänkte jag på mig själv och bokade in en förnsterputsare.

Han ingick i min planering. Jag har sånt styr på min jul i år. Denna helgen skulle gå till adventspynt och adventspyssel med barnen, med lite släktumgänge här och var!!!

Då bestämmer sig djävulen för att visa sin avsmak för firandet av väntan på Jesus Kristus!

Hur gör man bäst för att jäklas EN gång innan julhögtiden är inne och det är tabu att visa Hin Holes styrka?

Jo man tar över en fönsterputsares kropp och sabbar för Petra. Det måste vara det ultimata. Jag kan säga att han lyckades DJÄVLIGT bra! Jag är sur, har inget adventspynt uppe och möbler och prylar framdragna/bortdragna från fönsterna!

För visst måste det vara HAN som intagit denna fönsterputsares kropp. För inte kan väl en bra karl tala om för ett julfreak som mig att det SNÖAR för mycket.

Han ringde i onsdags, då det var bestämt att han skulle komma, och sa att han tänkt fel. Han tänkte på Bjuv när jag sa Burlöv!!!!!!! Så nu hann han inte ner igen!!! Okej sånt kan hända (tror jag, eller?).

Då bokar vi lördag klockan 10. Det duger, det är ju inte advent förrän söndag.

Så är det då söndag idag.

Klockan halv tio ringer han och säger att han måste hjälpa en granne som blivit insnöad och blir en timme sen.

Elva alltså! Ja det kan gå. Vi ska vara på kalas klockan ett, men i värsta fall så får han ta utsidan sist, när vi inte är hemma. Bara det blir gjort!

Klockan blir elva, kvart över elva, halv tolv. Tjugo i tolv ringer han och säger att det blir svårt idag eftersom det är sånt oväder och fönsterna blir inte bra då! Men jag kan komma imorgon ist. 

Då talade denna tomtemor, vänligt men bestämt, om för SATAN själv att han kunde låta bli att dyka upp, för nu fick det vara nog!!!! 

Så vad har jag gjort idag då?

PUTSAT FÖNSTER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

KANONFOTOGRAF. Titta in hos honom och njut!!

”Jag är med och tävlar hos Fnulan om ett

presentkort värde 3000:- på Pixelbyrån”