Märkligt dygn.

Allt verkar vara knas. Barnen är sjuka. Jag är trött. Min nya lägenhet känns som en ångestlägenhet. På väg till IKEA igår så kör jag in i baken på framförvarande bil. Sakta vid start vid rödsljus. Kranen går sönder. Hyresvärden börjar diskutera saker som inte är något att diskutera. Det är bara en vecka till flytt och jag har inte börjar packa och ännu inte börjat leta bil. SUCK!
Men plötsligt händer det........
Gick upp i lägenheten och ångesten släppte. Jag älskar lägenheten. Den jag körde på igår hittade inga märken på sin bil. Resten kändes bara mindre tungt efter att jag hittade en flaska rose i kylen. Två glas vin sätter saker i sköna perspektiv.
Trevlig helg.

Nu rullar det på!

Oj vad det händer nu!
Spännande och läskigt, bra och dåligt, ger energi och dränerar energi.

Jag har fått nycklarna till lägenheten som är totalt nyrenoverad med en del missar som hyresvärden lovat att fixa till inom det snaraste. Så nu börjar flytten så smått. Har flyttat dit lite grejer. Packar och kör iväg efterhand. Den 16:e går det slutgiltiga lasset. Det är då jag ska börja bo där. Det är då det börjar. Jag är lite rädd. Jag kommer säkert att klara det. Det är inte det! Jag vet liksom inte vad jag ska vänta mig. Vad kommer att hända med killarna när det väl är "på riktigt"? Hur kommer hunden att fixa att jag jobbar? Hoppas att han inte skäller och stör grannar. Hur kommer jag att må när killarna är hos sin pappa? Blir jag effektiv eller passiv? Hur kommer det att vara att bo i lägenhet efter 10 år i hus med stor trädgård och inga grannar som låter? Känslorna är lite upp och ner. Ena stunden längtar jag tills det är den 16:e, andra stunden vill jag bara låtsas att det inte finns allt detta.

Det händer också mycket på hundfronten. Han börjar bli stor och stark. Han är rolig att jobba med och han börjar kunna gå ut på små promenader. Det är så himla kul (och superjobbigt) med valp.

På jobbet händer det också. Jag fick jobbet som arbetslagledare tillsammans med tre andra på vår förskola. Det kommer att bli en utmaning! En kul utmaning. På måndag påbörjar jag utbildningen till det och tjänsten kommer att starta på allvar till hösten( även om vi verkligen redan har kört igång med ledningsmöte och pedagogiska diskussioner och utvärderingar). Då ska vi vara utbildade och klara, få nedsättning i avdelningstjänsten och ett litet lönetillskott. Jag är den enda barnskötaren som fick jobbet. Så jag känner att jag måste upp till bevis. Kriterierna var att man skulle vara förskollärare. Jag har i min ansökan till tjänsten lovat att börja läsa till förskollärare snarast. Kom inte in denna terminen.   Min ansökan och finanserna från jobbet blev inte klara i tillräcklig tid för att min ansökan ens skulle hinna behandlas. Men till våren 2014 kör jag igång med distansutbildning.

Barnen, ja allt det som händer med deras föräldrar är ju en utmaning för dom och då även för mig.
Emil har det tufft i skolan nu. Inte med klasskamraterna men med skolarbetet. Han har kunnat flyta på ganska bra innan men nu har han fått massor av riktad resurshjälp vilket ju blir mer intensivt. Så han är trött, irriterad och har börjat upptäcka att han inte hänger med riktigt. Det är sådant som han tidigare inte brytt sig om alls. Han ifrågasätter sig själv och tycker inte att han duger till något alls. Han säger själv att han trodde att han kunde få slippa en massa bara för att han har AS. men så är de ju inte har han konstaterat nu när han får hjälpen han behöver. Han kan inte glida och det gör naturligtvis honom väldigt, väldigt trött. Det samtidigt som han fått ny mentor och ämneslärare. Att sen mentorn verkar ha stenkoll på Emils behov av upplägg och struktur gör ju också att han inte kan glida.
Allt detta är bra i längden men det är just nu en VÄLDIGT stor och energikrävande förändring för Emil. Det tär på honom.......och på oss. Men det kommer snart att bli bra hoppas jag.

Kasper? Ja han visar inte mycket alls. Han kör på som vanligt. Han säger inget och tycker bara att allt nog kommer att bli bra. Det oroar mig också naturligtvis. Gäller att ha ett extra öga på honom också. För någon reaktion är ju att förvänta. Min lille stålman. Han reder ut allt inuti säger han. Så blir det bra. Precis som sin mamma. Men jag har koll på honom, jag pratar med honom och försöker kolla av om allt är okej. Det verkar vara det(konstigt nog). Men mamma-ögat är inkopplat <3 p="">
Jag säger som Timbuktu: - Det löser sig, det gör det alltid.

Kappes dag

Idag har vi firat Kaspers nioårsdag med pompa och ståt. Vi dubblade. Kalas för kompisarna på eftermiddagen och för släkten på kvällen. Födelsedagsgrisen hade bestämt menyerna. För kompisarna blev det enkelt. Man skulle äta fort för att kunna köra på TVspelsturneringen. Så: korv med bröd och glasstrutar och avslutningsvis godispåsar. Släkten om fick kycklingfilé med ris och curry. Till fikat blev det glass, strössel och chokladsås. Därefter en massa snacks. Em intensiv med underbar dag. Stort ta k till alla som firat min älskade,älskade unge. Han snusar sött bredvid mig bär i sängen. Dom blir aldrig riktigt stora. Dom är som små goa bebisar när dom sover❤
Bilderna är från morgonpaketet i onsdags och fruktfatet som han hade med till skolan.

1 februari 2013-en milstolpe

Idag är dagen då jag har en egen lägenhet. Som är bara min. Det var länge sedan jag bodde själv. Närmare bestämt 15 år sedan. Nu är jag där igen, men ändå så långt därifrån. Mitt liv är mer fyllt nu. Jag är ensam vuxen i mitt nya hem men jag har ju två underbara söner som jag ska dela min lägenhet, min vardag och mitt liv med. Jag har också en liten valp som ska ha en egen plats i mitt och vårt liv. Mina barns pappa kommer alltid att vara en del av min familj. Han är ju för alltid knuten till mig genom pojkarna. För en del kan det kännas jobbigt men för mig och förhoppningsvis för honom så känns det som en tillgång, ett stöd och någon man i framtiden kan dela killarnas framsteg i livet med. Jag hoppas att när dagen kommer då dom bildar egna familjer, ska vi även då kunna glädjas tillsammans. Som vänner.
Jag är rik!
.........och rädd!
Hur tar barnen det när det väl gäller? När dom väl ska vara ifrån en förälde. Klarar Joakim och jag att bibehålla vänskapen? Kan jag släppa taget om allt jag tagit på mig? Tar Jocke över det jag i så fall släpper?
Blir det bra med min hyperaktiva hund? Kommer han att fixa lägenheten. Kommer han att fixa att vara själv när jag jobbar. Fixar killarna att ta hand om honom innan jag kommer hem?

Jag kan glädja mig åt att oavsett hur jag känner eller hur det blir så har jag underbara vänner runt mig som stöttar, lyssnar och hejar på!
Ett extra stort hjärta och en extra kram vill jag skicka till Petra, Susanne och Anette som hela tiden stoppar upp och checkar av hur jag mår och som villkorslöst erbjuder sig att hjälpa och som bara ställer upp utan frågor när jag behöver röra till saker. ❤
Jag har ett gäng tjejer till i Leva Livet som inte ska glömmas bort. Små heja-sms skickas ibland och förståelse är det gott om. Vi har många av oss mycket omkring oss. Men vi stöttar så mycket vi kan och orkar.

Som en boll kommer jag tillbaks (dålig och långsam studs bara)

Funderar på att ta upp min blogg. Det händer så mycket i mitt liv just nu. Massor att skriva om men facebook känns inte som det forum som jag väljer till att ösa ur mig.

Satt och tittade på min profil och presentation!!

Jösses vad det har hänt saker sedan dess.
Vet knappt vart jag ska börja.
En del stämmer fortfarande i profilen men inte mycket i profilen.

• Jag är fortfarande mamma till två underbaringar. Stora underbaringar är dom nu.
• Sedan står det att jag får en dos tjejsnack av min mans under bara 15 åriga dotter ibland. Hmm en del fel där. Hon är 17 år, jag träffar henne sällan och min man, ja han är nu min ex-man :(
• Killarna bråkar och leker i en salig röra fortfarande. 
• Korkeken har bytts ut mot blått ljus och killen med 24-7 tempo har lugnat sig mycket.
• Asperger har storkillen fortfarande såklart. Vi har blivit både klokare och oklokare på den fronten. Svårt med pubertet och AS.
• Deltidsarbete?? Nej här jobbas det heltid och lite till...... Har nyss fått tjänst som arbetslagledare på jobbet och ska snart påbörja utbildning. Spännande!
• Påta i trädgården gillade jag visst :D Det gick över som tur är för nu flyttar jag snart till lägenhet igen och återgår till balkonglådorna som jag var uppväxt med. 
• Mitt motto är numera................. ja det får jag fundera på( även om jag fortfarande tycker att städning är slöseri med tid). Det och en ny beskrivning av mig och mitt liv. 

På återseende hörrni!

• Oj, glömde skriva att jag numera kan titulera mig matte också. Har en "liten" valp här hemma som är 14 veckor. 

Marsch pannkaka i säng med mig. I morgon ska det sjungas för minstingen som blir hela 9 år!

Det KRÄVS stora förändringar i mitt liv

Nu har det hänt igen! Min kropp protesterar kraftigt! Denna gången mer fysiskt än psykiskt!

Jag måste lära mig att leva på ett annat sätt . Jag måste skapa förändringar i hur jag är. Problemet är att jag inte är helt säker på att jag vill. Jag vet däremot att jag MÅSTE. 

Förra gången la psyket ner. Jag gick in i väggen med buller och bång. Jag var sjukskriven i massor av månade och gick till psykolog och tyckte att jag lärde att hålla mitt kontrollbehov i schack. Jag lärde mig att prioritera. Jag lärde mig vad som var viktigt i livet. Vem som sög min energi och vem som gav mig glädje och vänskap. Jag har efter den perioden inte så många vänner kvar. Men de jag har är de enda jag behöver. Det är dom som betyder något. 

Men vad hände nu då?

Jo denna gången var det fysiskt. Eller ja i alla fall till slut. Det har funnits tecken länge. Det har jag märkt men tryckt bort. Ska bara först....... sen ska jag varva ner. 

Min man har sagt till mig länge att jag är på väg in i spiralen. En vän har sagt till mig att jag nog ska vila lite, att det märks att jag är på väg att tömma mig själv igen. 

Så lång tid att rehabilitera och så fort att rasa. 

Vis av erfarenheten?

Tja, jag vet inte vad jag ska säga. 

Nu i backspegeln ser jag exakt vad kroppen har talat om. Men väl uppe i spinnet så tar jag visst inte det på allvar. 

Måste hitta tidigare tecken.

Måste varva ner.

Måste inte ta allt på blodigt allvar.

Måste inte få allt perfekt.

Måste inte ha kontrollen över allt.

Måste tro att andra kan.

Måste fatta att andra vägar än min väg kan fungera.

Problemet är att jag älskar att hålla i trådarna, jag älskar att styra upp, jag älskar att hitta lösningar. Jag är bra på att hitta tydliga lösningar.

Men det kan andra också. Dom blir bra dom också.

Problemet är att jag nu måste sluta att göra det jag gillar för att i stället kunna vara med dom jag gillar. Det känns inte som en svår prioritering.

Jag vet vad som har fått mig att tippa över.
En del av det är kvar. En del av det är avklarat men ger eftersvallningar. Men nu handlar det om min syn på saker. Min oförmåga att hålla distansen. För mig är det allt eller inget. Men det får jag ta tag i. Jag får ge vad jag kan och det får räcka.

Efter en natt och en förmiddag på lasarettet med fruktansvärda smärtor i magen ( Jag hade hellre haft förlossningsvärkar, så vet ni nivån) så sitter jag nu här med mediciner och vila på ordination. 

Igen!

Förhoppningsvis ingen lång sjukskrivning. Bara en förlängd helg. Men ett långt arbete i knoppen påbörjas NU!

Kanske är det ni som får läsa om vägen.

Kanske är det en psykolog som hjälper mig

Kanske är det familj och vänner.

Kanske en kombination av allt.

Jag vet inte hur det ska ta form än.

Det ger sig väl.....

Nu är det vila som är prioriterat. Ska bara göra saker jag mår bra av.

Som att baka pepparkakor med mina barn när dom kommer hem från skolan.
FÅNGA DAGEN

20ÅR

Ja det är ju inte jag som fyllt 20! Det var 20 år sedan som jag fyllde 20 år. Det var också 20 år sedan som vi i mitt helt underbara tjejgäng Leva Livet träffades. 

I 20 år har vi träffats var sjätte vecka året om ! Vi har inte tröttnat på varann, vi har inte blivit ovänner en enda gång Vi har stöttat varann genom hårda tider. Vi har delat glädje i lyckliga stunder. Vi är där för varandra i alla livets skeden! Vi håller ihop mer intensivt nu än tidigare.  

För att fira oss åkte vi för tre veckor sedan till Kroatiska ön Brac på en veckas sol och bad semester. Vi som aldrig förr rest tillsammans och varit borta alla på en gång tillsammans mer än en natt. Hur skulle det gå? 

Det gick kanonbra! Det var en resa som jag för alltid ska bära i mitt hjärta. Det var en underbar vecka med vansinnigt många skratt, massor av sol och bad, god mat, gott vin , gott öl och sist men inte minst en miljö som var som tagen ur en paradistavla!

Jag är så glad att jag er 

Kunde inte själv sagt det bättre än när Marie sjöng sin sång för oss på vår 20årsdag i Kroatien

5 månader!!!!

... tog det ! Troligvis hade det dröjt ännu lite längre om inte den underbara en-på-miljonen-människan funnits!

Efter 158 dagars bloggupphåll gick jag igår ut och skulle ta in posten ( jo jag har hämtat post de andra 157 dagarna också) då ligger där ett sånt där brunt handskrivet kuvert med ett hjärta på! Ett sånt där som vet att man inte förväntat sig! 

Jag klämmer lite, jag tänker lite, jag öppnar.................

Från en underbar människa, som jag aldrig fått äran att få känna om det inte vore för bloggen, kom detta efter 158 kommentars- och inläggslösa dagar:

Från underbaraste TANT MARIT . 

Visst kunde jag mejlat ett tack eller bara skrivit i hennes blogg (vilket jag också ska såklart) men det var helt klart värt ett alldeles eget inlägg! 

Såna gulliga gester kan få en människa att må så bra! 

Mer MARIT åt folket!

Tror jag återkommer oftare nu men kankse inte dagligen.

KRAM till er alla som fortfarande följer mig och till er som inte följer men läst ändå. 

Om ni hittat hit nu så stanna gärna kvar men glöm inte att klicka på Tant Marits länk och hälsa på denna ljuvliga kvinna.

Vi får se hur länge det går!

En del av er hann se inlägget om att jag skulle ha en veckas bloggpaus ( Jag lät bara det inlägget ligga ute under en halv dag) en del hann nog inte se det har jag förstått på några kommentarer. Anledningen till min paus var så enkel som en semesterresa. Jag är väldigt noga där med att inte meddela via blogg, fb eller liknande att mitt hus står till tjuvarnas förfogande.

Nu visade det sig att denna resan, som gick till min mans släktingar på den Bulgariska landsbygden, skulle förändra mycket i mina tankebanor och mina prioriteringar. Resan har fått mig att fundera så himla mycket över vad som är viktigt i livet. På landsbygden i Bulgarien har man inte så mycket mer än att man klarar sig. Materialistiskt då alltså. Men gud vad mycket kärlek jag har mötts av. Det har varit en otrolig berg och dalbana i mina känslor den här veckan. Jag har känt saker jag inte trodde att jag skulle känna. Min kropp har varit och är fortfarande så full av känslor som jag inte trodde att man kunde få för människor man aldrig träffat. Och sen dessutom bara fått äran att få träffa under en väldigt intensiv vecka. Jag kan utan tvivel säga att jag har träffat människor som jag numera verkligen ÄLSKAR. Ni som känner mig riktigt väl vet att såna känslor får jag inte så lätt. Jag grät i tre(!) timmar efter resan från byn i söndags. Jag är berörd in i själen av dessa underbart fantastiska människor. Dom har inte mycket men ändå allt. Det man äger delar man med alla oavsett om man själv drar det korta strået. 

Jag kan skriva hur mycket som helst om denna resan som jag hoppas har förändrat mig för alltid. Jag kommer att försöka återvända dit varje år om ekonomi och hälsa får var med oss. Måste få den injektionen ofta! Få se deras prioriteringar så jag inte glömmer bort vad som är viktigast i livet. Nämligen familjen, kärleken, omtanken och den öppna famnen. Delar glädje OCH sorg på ett delande och med inkännande sätt. Dessutom så är konsumtionen något jag ska försöka att fundera över!  Ta vara på det jag har i min trädgård tex. Inte KÖPA utan göra!  Vi får se hur det går med alla ambitioner som just nu känns oerhört starka.  Jag vet ju sedan tidigare att ju längre tiden går desto mer falnar bilden och känslan. Men jag ska jobba hårt. En del av det innebär att min datortid ska skäras ner radikalt. Det är där ni blir berörda. Min blogg kommer inte alls att uppdateras frekvent på ett bra tag. 

Ni som ändå vill se de gånger jag uppdaterar utan att behöva klicka och få se samma sida tills något nytt händer kan ju alltid lägga till mig på bloglovin. Tryck på knappen högst upp i höger hörna eller följ mig på google. Strax ovanför bloglovinknappen.

Ha en underbar vår och ut och njut av vädret. Nu ska jag kolla hönor på blocket och sen ut och plantera. 

Puss och kram

HALLÅ HELA PRESSEN.........

...........radion och TV:n!

Alla mina vänner, alla som jag känner!

Sjunger ni nu????

För ni kommer väl ihåg den???

Chattanooga! Störtsköna

Jag kom att tänka på denna låten idag i provrummet på Kapp Ahl!

Jag hade hittat två ljuvliga tunikor där. Tog med mig stl 42 i båda tunikorna. Tänkte att det ska väl för tusan gå och komma i 42:orna nu. Tuttsen har ju krympt dom med.!

Dom var för stora.!!!! Ilade ut i butiken och fick tag i storlek 40.

Trädde dom på mig.......och .....ta-da!!! Dom var liiiite stora.

Äsch jag chansar och ser om en 38:a sitter snyggare. Tassade ut i butiken för jag trodde nog att ALLA i affären skulle se att jag tog en 38:a och tänka "-Jo det var ju en optimist det där"

DOM PASSADE!!!!!!!!! DOM SATT SNYGGT!!!!!!!!

Jag ville bara skrika rakt ut där jag stod i provrummet och gjorde en smyg-glädje-dans ( det var kö till provrummen)

När jag kom ut ur affären ville jag bara skrika till alla att jag passade i en 38:a . Det har jag inte gjort på VÄLDIGT många år!!

Då ville jag skrika ut till pressen, radion och TV:n,  alla mina vänner och alla som jag känner i bästa Chattanooga-stil

Nu ska jag kolla BB. Hej på er!

Min man

Visst är det underbart att höra ihop om man hör ihop rätt!
Jag ÄLSKAR min man. Mer eller mindre beroende på hans eller min dagsform. Men älskar honom gör jag alltid. Hur jag vet det? Jo det är bara så enkelt som att fast jag ibland kan bli så ända in i tusans förbannad på honom så kan jag liksom inte se hur en framtid skulle kunna se ut utan honom. "I nöd och lust" heter det visst :) Ibland är lusten större än nöden och ibland är det bara tvärtom. Ibland är det svårare att hitta in i kärleksvrån i hjärtat men för det mesta är det lätt.
Jag är ingen romantiker, visar inte alltid så tydligt. Men den är där. Känslan av samhörighet, vi mot allt, tryggheten och närheten. Viktiga känslor för mig. Trygghet, harmoni och samhörighet är för mig stort och viktigt och står för KÄRLEK.
Jag älskar min man och min familj ( som snart ska bli större och mer att älska)
Idag fick jag en sån fin kärlekspresent av min man. Bara för att ............. Inte för något. Härligt va?
Jag fick också ett choklad för att jag skulle bli lite piggare efter ett par jobbiga samtal med skolan. Detta kom han med till mig mitt under arbetsdagen. :)
Puss på dig mannen min.

Erkännande

Jo jag erkänner. Jag gillar big brother i år. Jag erkänner att jag MÅSTE se Desperate housewifes för att må bra. Jag erkänner, jag tycker det är utmanande med Vem vet mest?
Jag erkänner att jag saknar Bagge i idol.
Jag erkänner att jag absolut inte har någon aning om varför jag måste erkänna så mycket.
Kanske för att det känns så lågt att faktiskt sitta uppe och vara trött bara för att se Big Brother.

Vatten ute, vatten inne, nåt helt annat i sinne

Ja det är väl en del av våren antar jag!! Att det regnar småspik, Cats and dogs, det er regnskyl, pisseveir. Kalla det vad du vill. Men som om det inte räcker med vatten utomhus så är jag nu på badet på ungarnas simkola. Vatten, vatten bara vanligt vatten. Nu längtar jag bara till en go latte medan barnen mumsar på McDonalds.
Petra Azizov

Galaxer i mina braxer!!!

Ni som har hängt med i min viktminskningsrunda vet ju att jag för ett litet tag sedan började äta på riktigt igen! Har kommit igång med träning också! Riktigt härligt måste jag säga! 

Underbaraste Catty har hjälpt mig massor med kostsammansättningen. Det går bra och cm försvinner. Har faktiskt inte ställt mig på vågen på en hel månad. För vad spelar det för roll med vikt?? Det är ju måtten som är de viktiga! 

BRA SAGT VA???? 

Om sanningen ska fram så vågar jag inte väga mig. Är skiträdd för vad som hänt nu när jag börjat äta! Ska ta tag i det snart ....kanske........

Vad som då känns mindre bra är att jag inte synkade maten på jobb med maten hemma idag.

Det var någon otroligt god kålhistoria på jobb. Hemma drog jag igång och gjorde en riktigt mustig chili con carne!! Till det hade vi vitlöksyoghurt, en mumsig sallad och pain rich!!

Galaxer i mina braxer !!!!

Kan ni gissa varför ???

Mmmmm kål på jobb och bönor hemma. Det i kombo med en icke alltför matvan mage!!! 

Hahahahahaahahaha ja tjena, det var genomtänkt!!!! 

Vi har vår i luften vart har ni er?

Vårbilder!!! Dagen blev så bra trots den milt sagt kärva starten!!

Systerdotter åker inlines. Hon e så cool ;) 

Systersonen på brädan

Lika cool han 

En härlig tur på Lomma beach

Emil tyckte snäckan var såååååå fin

Emil poserar

Älsklingen

Balansakt på stenarna.......

.......kunde slutat illa :)

Pussgurka

Tom fåglar......

......och marsvin fick komma ut i Skåne-solen

Pajasen skulle såklart också förevigas . Mammas hjärta!

Hänga ut tvätt är vår..........jäklar, glömt att ta in den!!!!

Varmt och gott i solen så av med jackorna!

Sättpotatisen borde kanske vara i marken. Hmmm ja JAG vet inte

Älskling i blåställ! Är inte DET vår så säg ?

Bara dom ordnar frakten så.....

Sitter på blocket och letar utebur till marsvinen och "snubblar" över denna annonsen. Allt går att sälja eller??

Hahahahahahahahahahahaha

Klicka här för att se annonsen

Kanske inte......

Äsch vill nog inte bli Björn i alla fall.
Detta är inbrottstjuv, okristligt åigga barn och TV -spels kontrast. Nu mår vi bättre, jag o Emil

Vill bli björn

Trots den (jäkla) underbara solen så vill jag bara gå i ide och sova som tusan!

Jag är såååååå trött!!!!!

Veckan har präglats av urusel sömn eftersom det härjar en rejäl inbrottsvåg i vår del av kommunen. Mörkrädd är jag redan innan. Kan säga att det tog sex år innan jag vågade sova själv i huset utan diverse tillhygge vid sängen och en färdig plan på hur jag ska få ut barnen ur huset sådär väldigt obemärkt om nån kommer för att ha ihjäl oss.

Så nu har jag tassat rundor i huset på kvällar och nätter och spanat efter potetiella inbrottstjuvar. Och gissa hur många gånger jag har varit säker på att det faktiskt har varit någon i huset. 

Nu har jag lugnat ner mig (åh shit då händer det säkert). 

Då bestämmer vi att Kasper ska ha en kompis på övernattning. Det är oftast inget hit för Emil att ha extra barn i huset, men ibland får Kasper också få sin vilja igenom! Gäller att passa på nu när Emil har varit på topphumör i ett par veckor(!).

Kasper och kompis bygger koja i vardagsrummet och ska få sova där. Emil blir ledsen för att han inte får plats. Mutar honom lycklig. Säger till de andra grabbarna att ta det lite lugnt och försöka sova. Säger till de andra grabbarna att ta det lite lugnt och försöka sova.Säger till de andra grabbarna att ta det lite lugnt och försöka sova. Säger till de andra grabbarna att ta det lite lugnt och försöka sova.  Gormar till grabbarna att SOV NU eller gå till sängarna och lägg er! 30 sekunder efter sov dom. MAO dom mår så finfint av lite gormande och det var ju för deras eget bästa. ;0) Klockan var då 23.30. Emil somnade 00.30 och jag kollade inbrottstjuvar sista gången klockan 02.00. Somnade väl strax efter. Vaknar klockan 06.00 av att huset är i full gång. Alla barnen är vakna och vill spela TV-spel!!!!! För er som har ett barn med AS förstår att om jag ska kunna vila lite till så är det inget TV-spel på länge. 

Definitionen av länge är över och nu spelar dom (klockan är halv åtta) PUST! Snart är det över . 

Min trötthet sätter sig definitivt på temperamentet. Emil trötthet sätter sig på gnället och Kaspers på attityden. Så JA, vi har hunnit med att gorma lite nu på morgonen kan man väl milt uttrycka. 

Just nu är det lugnt. Lugnet före stormen? 

Kasper och kompisen sover igen missad sömn i natt men Emil kan ta flera, flera dagar på sig.....

Hoppas att inte hans topp inte är slut nu bara, den har varit så underbar. Jag är inte redo för dalen än....

SÅ, veckans GNÄLLINLÄGG Check!

Nu ska jag ta och se om man kan ta kaffe intravenöst i väldigt koncentrerad form. 

Sen blir det shopping och sol. Det kan väl pigga upp vem som helst

Det bidde........

.........inga nya vårbilder. Både jag och våren kom av oss. S***n vad det stormar i denna landsdelen i dag då! Men strunt i det. nu sitter jag under en filt i soffan och dricker en latte, men snart byter jag ut kaffeglaset mot ett vinglas. Mmmmmm mys!! Det är väl så en go fredag hemma ska se ut?

I morgon ska det bli härligt sa löpsedlarna! Lite pyssel i trädgården och städ i Matildas rum. Hon kommer ju snart! Sista gången för påhälsning! Nästa gång hon kommer blir det med flyttlasset i bilen. HON SKA FLYTTA HIT!!!!!! Helt otroligt underbart! 

Tänk vad många år vi väntat på detta och nu är det bara månader kvar tills vi har en tonåring i huset! Emil o Kasper tycker det ska bli superkul.  Jag längtar även jag efter lite mer tösasnack i huset och Joakim, ja det går ju inte ens att beskiva hur han känner. Det är ju så stort. Tänk att han äntligen ska få dela vardagen med sin dotter. Visst har vi missat massor av vardagen med henne. Men nu är det vi som får äran att guida henne i gymnasievärlden, ta körkort med henne, fixa studenten, bli presenterade för hennes kärlek, hjälpa henne till högskolan, ordna första lägenheten, gråta första natten hon inte bor hemma...... Många saker kvar att vara en AKTIV del av. Vi har varit en del av hennes liv alltid men nu är vi på första parkett när det händer. HÄRLIGT!

Uppmaning!

Jag antog en uppmaning från Tant Marit som såg ut så här;

"Nä, nu får det vara färdiggnällt tycker jag! Jag kommer därför med en utmaning, och jag tycker att NI skall nappa på den och uppmana i era egna bloggar folk att göra samma sak i SINA bloggar! Hängde ni med?

Tänk om hundratals bloggare de kommande dagarna lägger gnället åt sidan och visar härliga vårinspirerade bilder istället för att gnälla över kylan… Tänk vad ROLIGT att titta in hos alla och se alla positiva bilder osv.

Såhär tänkte jag: visa en bild på vad som är VÅR för just DIG! Vad gör du när det är vår, vad gillar du, vad symboliserar vår för dig? Om våren inte har kommet till dig, fantisera och dröm dig bort, hur skulle du VILJA att det ser ut just nu?"

Här kommer mina vårbilder

Grabbarna har fått vårleveransen från HM

Knoppar på hortensian

Utblommade snödroppar och skiller 

Jag ÄLSKAR Skilla

Suddig men underbara påsklilja som lyser så fint i rabatten!

 Ska försöka få mer vårbilder tills i morgon. Det finns ju så mycket mer än blommande blommor som är vår!

Glöm nu inte att gå in och titta på Marits bild eller varför inte titta på hur dom på landet tvingar våren att komma :)